Så har vi kommit till slutet av 2010 denna dag är årets sista. Vädret är vackert, solen skiner och det är någon varmgrad. har haft en jobbig natt men nu är det bra. Tur att det finns cortison i bland. Skall fira nyår med släkt och vänner, och vad som är bäst jag slipper laga maten. Det gör min son och sonhustru. Tänk så skönt jag haft det i år julen ordnade min yngste son och nyår min äldste. Skall nu fortsätta på det nya året med stadgarna för Hjärt-och Lungsjukas Riksförbund vi i stadgekommitteen skall mötas i januari för att plöja vidare in i det hela. Skall också fortsätta arbeta med HLR-rådets grupp i basal HLR. Det är två mycket intressanta arbetsuppgifter som väntar på fortsättning och färdigställande under 2011.
Väntar också på mer information när det gäller KOL och lungsjukdomar över huvudtaget. Hoppas på forskning som ger bra resultat när det gäller lungans sjukdomar. Vill också att flera ungdomar och vuxna kommer underfund med att rökning är en mycket farlig last. Hoppas på att någon kommer på en lösning som gör att ungdomen inte börjar röka. Jag vet att det är utopi, men önska kan och skall man. Tänker man efter så var det ingen som för ett par hundra år sedan trodde att vi skulle kunna flyga runt i världen heller. Inget är omöjligt bara mer eller mindre svårt.
GOTT NYTT ÅR tillönskas alla på fb.

Kallt och svårt att andas

Julen är över och folk drar i stora skaror till köpcentrat för att handla på rea. Jag har så mycket kläder så min garderob tar inte emot mer. Skall under vår och sommar gallra ordentligt så kanske jag också kan gå på rea nästa år. Väntar bara på att vi skall byta årtal, för som jag haft det under det här året så kan nästa bara bli bättre. Den här nov. och dec har varit hopplös, kallt och blåsigt så vi med KOL och hjärtproblem har inte haft några möjligheter att vistas ute i någon nämnvärd utsträckning
Vi väntar på soliga vinterdagar med högst -4-5 grader . Då kan också vi få del av den bleka vårsolen. Håller alla tummar för en sådan jan-febr. Tur man har lite att pyssla med inne och har en son som ställer upp i alla väder med hjälp ute. Det känns skönt med vänner på fb som man kan prata med så blir inte dygnen så långa. Där kan man se vilka som är vakna och ta kontakt.
Hoppas vi ses och hörs igen hälsar Git som heter så bland vännerna.

Annorlunda julafton

Då har man haft en ny upplevelse. Har firat julafton hos min yngste son. Vi skulle äta kinamat i kväll för de brukar ha öppet även på julafton. Fick hemlagad potatis o purjolöksoppa till lunch. Den var jättegod. Sedan skulle det komma en kompis till sonen och de skulle hämta mat. De försökte på 15 ställen men allt var stängt. Det blev pasta och korv, det var vad som fanns i kylen. Men det är mat det också så det smakar bra. Julmaten spar vi i alla fall tills i morgon. Skall vara här tills i morgon. Åker då hem för att äta min älsklingsjulmat lutfisk på annandagen. Min son som är kock tycker inte det är mat. Hoppas nu att få slippa den svåra KOL eller samband med astmaanfall som jag hade i natt. Trodde jag inte skulle klara det men med mycket spray och pulver så lyckades det. Är därför ganska trött i dag, som tur är har Magnus tagit allt ansvar för både mat, disk och hunden. Jag har bara fått vila. En på flera sätt märklig jul, då jag vanligen står för allt . Det har jag gjort i minst 45 år så det känns konstigt. I dag skulle jag och Karl-Erik firat 53 årig bröllopsdag och på nyårsafton skulle det ha varit 58 år sedan vi träffades.Livet har tagit en annan vändning år 2010

Bara trassel

Snön ställer till det och jag blir inte glad. Min son har åkt som en skottspole mellan Uddevalla och Trollhättan hela denna vecka. Skottat varje dag i stort sett. Jag orkar inte ta det som plogbilen häver in i min garageinfart. Det är en blandning av snö, is, salt och sand. Snart finns det ingen plats att lägga snön på heller. Så började TV krångla på söndag såg jag inte 1,2 och 24, på måndag såg jag 4 och8 på tisdag ingen kanal. Ringde Viasat men de skulle ha 1000:- för att komma hit. Frågade då kan det bero på snön, kanske. Magnus kom igen och tog bort ett hörn av snön p¨å taket och vilket trolleri då hade jag TV och alla kanaler som jag betalar för. Nu är det ju i stort sett bara nyheterna som är något att se. Så jag kan ju titta på det jag vill i alla fall. Som grädde på moset började den här apparaten bete sig konstigt också. Vet i vad just u önskar jag att det gamla året tar fort slut. För det nya kan bara bli bättre. Hoppas på mindre snö, varmare och mer vänligt klimat.

Krångel i allt

Så skönt att det snart är ett nytt år, för detta år slutar inte alls bra. Snö och kallt är inte allt. Snöplogen har åkt här i dag flera gånger trots att det inte snöar, är det undra på att snöröjningen kostar pengar. Det finns ju lite is kvar på vägen och den vräker den in på vår garageuppfart. Tack var det så struntade sopbilen i att stanna i går, för de tömmer inte tunnorna om det inte är skottat. Magnus hade skottat till sent på måndag kväll, men plogen kom på natten. Full soptunna till nästa år blir det för mig. Har tömning varannan vecka. Kunde inte se TV i går alls på söndag kväll försvann 1,2,och 24 På måndag kväll kunde jag bara se 4 och 8 i går var det stopp. Ringde Viasat de skulle ha över 900 för att komma. Frågade då om det kunde bero på snön, kanske. Så Magnus fick ta en stege och försöka få bort lite av snön och vilket trolleri då kom bilden tillbaka. Sparade 900 men Magnus fick lite bensinpengar åtminstone. Som inte det var nog så började de här apparaten att krångla också. Förstår ni att jag vill byta årtal fort, för jag hoppas på att det nya året blir bättre än det gamla. Kokar skinka i kväll och har lagt in sill, det blir min julmat. Skall tillsammans med Magnus äta kinamat på julafton och spara julmaten till juldagen. Men på annandagen då är jag ensam och då blir det min favoriträtt lutfisk. Sedan är julen över och det är dags för arbete igen, mellandagarna skall jag

Hur skall det vara kallt eller varmt ,snö eller regn

Just nu tycker jag vädret är förvirrande, en dag -17 nästa dag +1, så vänder det igen och blir -13. Det har kommit några puderkorn med snö, så pass att det blivit lite vitare, regnet i går gjorde snön grå. Hur som helst så blir det allt svårare att bestämma sig, när kan jag gå ut, när kan jag åka och handla. Lyssnar man på väderrapporterna så säger de olika allihop, radion har en teori och de olika TVkanalerna är inte heller samstämmiga.Har i alla fall bestämt att vid första bästa tillfälle som det går att vistas ute så får det bli ett besök på affären, allt annat får vänta.
I dag har jag svarat i telefon flera gånger. Det är säljare som försöker få mig att säga ja till det jag inte vill ha. Brukar inte vara otrevlig men i dag sa jag att jag är en gammal ilsken kärring som inte kommer att säga ja. De accepterade det så nu vet jag vad jag ska säga nästa gång. Skall anmäla mig till nix registret också.
Får också flera samtal från personer som tror att jag är med i hjärt-lungfonden. När skall svenskarna lära sig att Hjärt-och Lungsjukas Riksförbund är en patientorganisation och att Hjärt-lungfonden är en insamlingsorganisation. Vi kompletterar varandra men har inget samröre . Om någon skänker pengar till hjärt-lungfonden får inte Riksförbundet ett öre och vise versa. Vi inom Hjärt-och Lungsjukas Riksförbund har c:a 160 föreningar som stöttar och hjälper de som drabbats av en hjärt eller lungsjukdom. De som ideellt arbetar inom föreningarna hjälper till med gymnastik, kostråd, rökavvänjning, stresshantering och information. Jag hoppas att vi som vet detta hjälps åt att förklara skillnaden mellan de båda organisationerna

KOL på resa

I dag är det den 10 december och bara en kort tid kvar till jul. I år blir det en annorlunda jul på flera vis. Jag tänker inte ta hand om allt som jag gjort tidigare. Jag kommer att bistå med en del resten får mina gäster ta med sig. Har nu varit i Stockholm på styrelsemöte och sedan har vi haft möte i stadge kommitteen dagen efter. Med hjälp av taxi så gick det bra att ta sig från kansli till hotell och även till flyget. Men jag orkar inte gå någonting just nu, kanske beror det på att jag bär på infektioner. Rosfebern och urinvägsinfektionen bryter nog ner mina krafter alldeles. Vädret i stan var väl inte heller så bra för mig, men det var mycket vackert med solhalo och regnbåge. Ett naturfenomen beroende på iskristaller. Det var råkallt och blåste småspik kunde inte själv ta mig ut till planet utan en stackars tjej fick skjutsa mig i rullstol i snömodden. Medan jag å alla vis försökte täcka munnen så jag kunde få någon luft. De här gången hade jag tur för flicka i incheckningsdisken förstod att jag hade KOL i bland är det motvilliga om man inte beställt i förväg. Men hennes mamma hade samma sak så hon visste precis hur jag hade det och hjälpte gärna till. Många stirrar på en när man måste ha hjälp för jag ser ju inte sjuk ut, önskar ibland att det satt en lapp på mig som talade om att jag är sjuk. Det är jobbigt med sjukdomen och det blir inte bättre av att folk fördömer en dessutom. Måste nog snart gå och höra om det kommit någon annan medicin som kan hjälpa lite bättre. Jag får se hur det går nästa gång man skall ut och lufta på sig.

Grått på flera vis

I dag är det en mycket grå dag. Mörka moln rusar över himlen, plötsligt blir det en lucka i molnen men strax kommer det ett nytt svartgrått moln och lägger sig över. Det är kallt och ogästvänligt så man vill inte vara ute. Frågan är då ? Är det bättre att sitta inne där det regnar av tårar, allt är lika svart och grått inne trots adventstakar och stjärnor. Spelar ingen roll hur mycket ljus jag tänder det är fortfarande lika svart. Mina tankar är svarta och de ger allt en dålig dager. Försöker nu skriva av mig den värsta sorgen så att det åtminstone blir ljusgrått överallt. Kan inte glömma min mans sista ord innan han togs in i ambulansen ett dygn innan han avled:
Det här vill inte jag. Nu har dessutom tangentbordet f[tt spatt alla a och o med prickar ;ver blir som ni ser hur konstiga som helst. Ja, det kanske 'r bra f;r d[ f[r jag andra problem att brottas med. Kodad skrift som man kan f;rs;ka l;sa. Nu dator och tangentbr'da sen 2 veckor tillbaka.

December med iskyla

Så är det då årets sista månad. Ett år som har varit ett hårt. Ensam efter 57 år, för första gången i mitt liv bor jag ensam. Det är en jätteomställning på så många vis. Min KOL har inte blivit bättre av sorgen, allt som sätter ner humöret gör att sjukdomen eskalerar. Som tur är så har jag haft väldigt mycket att stå i, inte haft så många lediga dagar. Det gör att man måste ta sig själv i kragen och spotta opp sig för att klara sina åtaganden. Jag är tacksam för att jag klarat av det trots allt. Men nu börjar det bli jobbigt. Kylan gör att man får besvär med andningen, i morse var det -17 och dimma som låg över trädtopparna. Den var isande kall. Snön som vi fått under november ligger som ett vitt täcke över hela nejden. Som tur är har det inte snöat på ett par dagar nu, så jag slipper tänka på att skotta. Klippte min hund i måndags, eller rättare sagt rakade henne. Hon har ingen päls kvar så det blir kallt även för henne. Tur för hon gör det hon skall fort då även hon vill in igen. Vi vill alltså helst vara inne och mysa båda två. Hade ett föredrag om KOL i dag på Högskolan det var en undersköterske utbildning där de ville se och höra hur patienten upplever sin situation. Tack vare att jag har bilen utanför dörren och kunde köra till skolans port klarade jag av det trots kylan. Det är intressant att höra vilka frågor de har om sjukdomen. De har ju läst om det, men inte sett och hört patienten förut. Hoppas att deras intresse består då de är färdiga för att arbeta ute i vårdapparaten. Känns bra att ha gjort ett försök att hjälpa de som drabbats så de får en bra vård.

Vinter i november

Ja, då har vintern verkligen slagit till. Hela Västsverige alltså vi som bor sydväst om Vänern har fått en meter snö. Känns inte särskilt trevligt att tänka på när man har KOL och inte orkar så mycket. En snäll granne kom en kväll när jag varit insnöad några dagar och tog bort det mesta med sin traktor. Min yngste son som bor bara 3,5 mil härifrån kom och skottade nästa dag. Han höll på i 4 timmar. Det kan nämnas att han är mycket vältränad och ändå tog det så lång tid. Dagen efter behövde min dotter behövde skjuts så jag tog en chans att kunna hjälpa henne, mycket dumt av mig för naturligtvis körde jag fast i snön på tomten. Så då var det dags igen Dotter och måg fick komma den här gången och skotta mig loss och dessutom göra rent gårdsplanen. Nu lovar de mera snö så jag bävar för fortsättningen på denna vinter. Just nu är det -10 kallt och då kan jag ju ändå inte vara utomhus Kallare har de också sagt det skall bli. Undrar hur resten av vintern skall te sig. Hoppas det finns hjälp att få när det strular till sig. Kommunen bara svarar att det står 100 i kö för att få skottat. De lovar så stort att alla som vill skall få bo kvar hemma och få den hjälp de behöver. Som det ser ut nu är det många som ingen hjälp får. Jag klarar mig för jag har barn som bor i närheten och ställer upp då de kan. Men det är många som är helt ensamma, hur blir det med dem? Konstigt det är vinter varje år men de styrande har glömt det i budgeten varje gång. naturligtvis måste det gå åt mer folk när det är vinter och svårt att ta sig fram. Protestera om ni inte får den hjälp de behöver.

Hösttankar

November skall enligt de flesta vara årets värsta månad. OK de är som regel mörk, regnig och slaskig. Men vi är ett folk som har bostäder, de flesta av oss. Som regel har vi också värme på ett eller annat sätt. På de flesta platserna har det även anordnats liggplatser inomhus för de hemlösa. Vi får alla hjälpas åt att ge dem en fristad någonstans Har vi råd med all hjälp utomlands så har vi också råd med hjälp till de behövande inom vårt eget land. Det är lätt att skylla på någon men rannsakar vi oss själva tillräckligt Vi som är sjuka tycker kanske att vi har det värst, men det finns alltid någon som har det värre. Jag kom till sjukhuset i dag för att besöka en vän, visste inte i vilken sal hon låg, var naturligtvis se också. Jag frågade e ur personalen var min vän låg. Oj sa hon har du sprungit uppför trapporna eftersom du är så andfådd Nej jag har KOL sa jag. Hon tittade lite konstigt på mig men visste inte vad det var. Kan ni tänka en sjuksköterska som inte förstår vad KOL är. Man blir rädd, hur står det till med vår sjukvård egentligen. Jag var inne lite på det där att visa hänsyn. Min 12-åring har på nytt skänkt oss en dikt.

"Du säger förlåt när ont du gjort, skall det sedan vara bra och glömt
det onda du gjort som sårat så djupt i ett annat människokött.

Du skär att sår på din kropp någonstans ett sår som är djupt och fult.
du sätter ett plåster utanpå men det djupa såret inunder finns ändå

En plåsterlapp är ju bara ett förlåt som skall täcka blodet du ser
Inunder gör det lika ont Tänk på att såret du gjort med din elakhet gör ont under plåstret förlåt.

Det är inte alltid det läker igen det kan värka i många år
var alltid försiktig så du ej gör några sår varken med kniv eller hårda ord.

Det är allt bra att säga förlåt ibland för skador från mun och hand
Men du vet ju att det bara ytan når ty plåstret förlåt läker inga sår

Försök i stället att leva så att du aldrig behöver sätta något plåster på
Men om du ändå lämnar sår på livets stig Glöm ej att viska kan du förlåta mig."

Kan inte i min vildaste fantasi förstå hur en 12 åring kan ha så vuxna tankar. Jag älskar de här dikten den är min favorit i hela hennes diktsamling. Den säger så mycket.

Funderingar jag lånat till en del.

Visst är det skönt när solen skiner och det är hög luft som man kan vistas i utomhus. Det som är kruxet kallt, stark vind som blåser genom märg och ben. Hjälper inte hur mycket man sätter på sig. Man kan inte heller alltid gå med vinden i ryggen. Ja det skulle vara om någon kom och skjutsade en hem då. Vi hjärt och -lungsjuka har dessa problem, inte alla kanske men väldigt många. Jag vill gärna citera en dikt skriven av en flicka på 12 år. Hennes namn är Barbro Carlen.
Har du tänkt på hur vacker en morgon kan vara?
Luften är som en såpbubbla och himlen färgas av solstrålar.
Fåglarna har ju också sina popidoler, de har ju kråkorna och skatorna.
Men de har ju också Beethoven och Mozart--- där finns ju bofinkar och lärkor.
Alla människor kan ju lyssna på den musik de tycker bäst om.
Vet du varför naturens musik är så vacker?
Kanske du inte hört någon enda ton när du gått ut i naturen.
Då vet du ju inte ens att den är vacker!
Vet du också att du kan höra men vara döv ändå.
Du kan se men vara nästan blind.
Vill du veta vad jag ser i skogen en höstdag?
Skall jag berätta!
Jag ser höga, vackra träd som har massor med guldblad,
jag ser små svampar som bor tillsammans som lyckliga familjer.
Dom är riktiga vänner, dom håller ihop ständigt.
Jag hör fågelpappa sjunga för sin fru.
Jag ser guldmattan på marken som träden gjort.
Jag ser också den lilla ekorren som letar efter nöten som han gömt.
Jag kan titta på myrorna i deras hus.
Jag kanske ser en hare som skuttar förbi,
vindens stilla sus i träden kan jag både se och höra,
och grodornas kväkande passar också in i skogens melodi.

Tänk en tolvåring som skriver så. önskar jag hade den ådran
Jag har fler underbara dikter av henne.

Funderingar jag lånat till en del.

Visst är det skönt när solen skier och det är hög luft som man kan vista

Nya intryck

I dag har jag fått omvärdera mina tankar om en del personer. Tyvärr är jag den typen som tror alla om gott. Tänk så fel man kan ha. Det där med personkännedom är jag tydligen helkass på. Det känns tungt när man kommer underfund med hur fel man hade. Jag vill inte bli en sån som tror illa om folk så jag behärskar mig. Får ta nya tag och glömma det tråkiga, försöka hoppas på att jag bedömer rätt nästa gång. Vad som skrämmer mig är, tänk om den som jag bedömt som oseriös verkligen var den som var seriös. Måste nog ta längre tid på mig för att utröna vem som är vem. Får nu ta krafttag och glömma bort det tråkiga och satsa på det som är trevligt istället. Men egentligen var spåkulan lite oseriös i dag för jag fick ingen gäst som skottade sig in. Okey jag har i alla fall haft en bra dag, bara lite ont av KOLen och mina händer. Värktabletter hjälper för det ena men inte för det andra. Solen tittade fram några minuter, men i övrigt mulet och grått. Hoppades på lite regn så snöplogvallen skulle minska, men det blev kallt i stället. Men det går ingen nöd på mig, har medicin, mat och kaffe, ström och värme. Telefonen fungerar också fortfarande. Här är lugna gatan.

KOL och blåst

I dag är vädrets makter inte nådigaför någon tror jag. Men för hjärt och-lungsjuka är den definitivt mycket dålig. Det blåser kuling och snöar därför horisontalt. Jag var tyvärr tvingad att ge mig ut i busvädret, hade tid på röntgen för att kolla mina händer. De är onda som ögat och svullna som prinskorvar. Bilen är bra rustad för vädret med fina dubbdäck så det gick bra så länge jag satt i den. Först ut med Inki till familjen som skulle passa henne, fick ingen luft. Ändå åkte jag så nära ingången som det gick. Kom till lasarettet, har ju inget parkeringstillstånd, där är det långt till parkering. När jag efter en jobbig promenad äntligen var inomhus så var det bara att ställa sig och hålla i ett räcke för att få lite luft. Som tur var hade jag god tid på mig för jag fick först stå länge, sedan satte jag mig på en bänk tills andningen blev någorlunda normal. Sedan blev det samma visa när jag skulle till bilen igen. Fick vila en lång stund innan jag kunde köra hemåt. Hade tur för de var ute med Inki så jag slapp gå ur bilen då. Det här blev en riktig klagovisa, men det är besvärligt när man måste ut i sådant väder som i dag. Men nu har jag vilat och sitter och tittar ut på det vita och mår bra i stugvärmen.

Bra och dåligt

Så har man varit i huvudstaden igen, en dag med stadgekommittén och en dag med förbundstyrelsen.
Jag tyckte det var en strålande kommitté vi fick samspelta och vältaliga allihop. Det kändes genast som vi länt varandra länge och alla verkade trivas. Anders är tuppen i hönsgården, i bland fick han ge sig, andra gånger någon av oss andra. Men vi diskuterade oss fram till bra lösningar.
Förbund styrelsemötet var också en bra tillställning, diskussionens vågor gick höga, men vi enades om beslutet till sist. Det är högt i tak och alla får sin chans att tycka till. En bra förutsättning för ett gott arbete.
Så kom då det dåliga. Kom till Bromma och av någon anledning var så gott som alla flyg försenade, ena gången var det för dåligt med flygledare andra var det något fel i luftrummet. Vi kom i alla fall i väg någorlundaoch landade bara en halvtimme för sent här på flygplatsen. Det kändes ju bra, men sedan. Taxi Väst är företaget som sköter flygtaxi här. Det skulle dom inte få. För andra gången på tre veckor så fick jag vänta på taxi mer än en halv timme. Flygtaxi skall finnas på plats när flyget kommer. Det värsta är att när man ringer så ljuger dom att det tar bara tio minuter nästa telefonsamtal så kommer de om några minuter och så häller de på. Nej bort med Taxi Väst från flygtaxi. När Trollhätte taxi skötte det så var det aldrig några problem. Jag är arg och tänker begära kompensation för all vänta. Den snälla tjänstemannen på flygterminalen som stannade på övertid för att hålla mig sällskap vill jag Tacka så Hjärtligt.

Foton från Norrlandsresan

Sent om sider kommer här några bilder från resan till Norrland i augusti. Här satsar vi som ni ser enbart på naturbilder, det där med folk på bild skippar vi. Har är i alla fall lappkåtor från Ankarede, bild över Trappstegsforsen där också husbilen står parkerad för natten. Solnedgång från Flatruet samt en vacker bild över Kultsjön. Skönt att uppleva resan om och om igen. Önskar jag kunde visa hela den bok som jag fått av mitt barnbarn från resan. Där finns c:a 250 vackra naturbilden från hela färden. Bilderna är i A 4 storlek så det är egentligen 250 tavlor.

Vintertid

Ja så har då dagen kommit som är den sista denna sommar, för det är väl sommar fortfarande eftersom klockorna ställs om i natt? Inte tycker jag det känns som sommar, men jag hoppas att det inte känns vinter i morgon heller. Bilen har varit infrusen flera gånger redan och det känns jobbigt att tänka på all is som skall skrapas i flera månader framåt. I dag har regnet hängt över trädtopparna mest hela tiden, några stänk kom det men som tur var så blev det inte så mycket. Skulle ha vintrat husbilen men det blev städning inomhus istället. Får ta husbilen i morgon, det är vatten m.m. som skall tömmas så den inte fryser sönder i vinter. Skall ställa in ättika också för att inte få möss på besök. Det har varit en effektivt medel för att hålla möss borta under två vintrar och hoppas det fungerar lika bra i år. Skall försöka arbeta lite till vid min dator och försöka hinna uppdatera lite oftare. Men det är väl konstigt att man som pensionär inte ens hinner skriva lite. Undrar om det är för man blivit slöare eller om man sover för länge. Ja tiden får väl utvisa om det tar ännu längre tid om ett år eller så. Nu är det dags för utgång med Inki, den sista för i dag.

Tänkvärda ord

Hittade fina ord på mitt barnbarns sida på facebook. Det var så tänkvärt att jag vill upprepa dem här. Visserligen är vi gamla och våra föräldrar i många fall redan borta men vi tänker på dem och minns.
"Min föräldrar har fått mig att le, de har torkat min tårar och givit mig många varma kramar. De har sett mig lyckas men också misslyckas, de har gjort mig stark och några gånger drivit mig till vanvett. Vi har fått våra föräldrar för att aldrig stå ensamma. Kopiera detta och sätt det i din status om du älskar de dina".
Tänker att jag kan använda detta på min barn istället. Det stämmer om jag vänder på det. Har samma betydelse egentligen. För visst har de också gjort detsamma för oss föräldrar.

Höst med mycket arbete

Nu är hösten här på allvar, trodde i förgår att redan vintern anlänt men så var det inte. I går och i dag har det ösregnat och allt det vita är borta. Ja, om jag vill kan jag se en liten rest av snöplogvalen utanför. Har åter varit i Stocholm, denna köstad, och det känns härligt att se mellanrum mellan bilarna här. Jag har varit på jobb i svenska HLR-rådet och så har vi börjat jobba med Hjärt-och Lungsjukas Riksförbunds stadgar, som kongressen gett oss i uppdrag att göra. Vi börjar med lokalföreningarnas då det är de som är basen för vårt riksförbund. Det första utkastet skall vara färdigt i juni 2011 så det måste ske snabbt men väl. En kombination som inte brukar hålla. Men vi i kommittén skall göra vårt yttersta för att det blir ett bra dokument för oss i förbundet. Vi i gruppen kommer från öst,väst, nord och syd så vi ska kunna veta hur det ser ut i hela landet. För mig känns det bra att ha "häcken" full som man säger. Jag hinner inte fundera över varken det ena eller det andra. Jag och Inki (min hund) myser när vi är hemma. Hon ligger vid mina fötter när jag jobbar så vi har närheten av varandra. Ett telefonsamtal eller ett besök då och då piggar upp ochman tar dagen som den kommer. Har varit en tripp till Halland och skall nu i höst också besöka Västmanland i hjärt och lungs tjänst. Skall också en vända till Dalarna på 70 års kalas så det blir nog jul utan julstök i år. Måste också hinna med en tur till mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn i Danmark innan julen är här. Som jag ser det så har jag inga fritidsproblem, jag som är pensionär. Alla som är på väg dit, det behöver inte vara tråkigt att sluta sitt ordinarie arbete.

Höst kom i håg

Tänk nu är det över 43 år sedan jag kom hit till Trollhättan. Den 27 september 1967 anlønde flyttlasset till stan. Vi flyttade från Borlønge till en løgenhet på andra sidan ølven. ( Vet inte varfær det helt plætsligt gick æver till danska). Den var på två rum och kæk, ingen bra læsning fær en familj med tre barn. Sækandet efter hus blev en stor sak fær oss, då ungarna slogs fær det mesta. Hittade detta huset på 7 rum och kæj då behævde de inte sloss om utrymmet lønge. Hæsten vi kom hit, var mycket kort. Den 18 oktober kom snæn och den låg kvar hela vintern, vi undrade om vi flyttat norrut i støllet fær sæderut. Orsaken till vår flytt var att var yngste son hade vøldigt svår astma, i Dalarna car han sjuk støndigt men hør nere færsvann den. Så fort vi åkte uppåt så var han sjuk. Han var bara två år så det var inget psykiskt. Hørligt ør det i alla fall att han numera inte har några besvør, Det kønns hørligt att vi tog steget och flyttade hit. Hoppas nu att det inte blir lika tidig vinter i år som då.

Helgarbete

Nu är jag faktiskt ganska nöjd med mig själv. Har lyckats bringa ordning på mitt kontor,bland alla papper som hör till olika delar av mina arbetsområden. Förhoppningsvis har rätt papper hamnat i rätt pärm. Det är så många olika saker jag arbetar med samtidigt nu så risken är stor att man får med sig fel papper till nästa möte om man inte har dem i ordning. Skulle vara fatalt om jag kom till bowlingklubben med HLR:s papper t.ex.
Har dessutom stämt min zittra och autoharpen. Gått igenom hela mitt program som jag skall ha i kyrkan den 8 nov. Både läst högt för mig sjäv och sjungit de visor som är med. Funderar på att genomföra det för mina vänner en dag i veckan så jag får veta hur det verkar. Har ju tyvärr ingen som kan kritisera hemma längre. Vädret är lite si så där i dag, ångrar att jag inte passade på att gå ut lite i solen i går, men trodde på vädergubbarna som lovade sol i dag. Hoppas nu på morgondagen.

Livets spel

Nu har jag varit pensionär 23 år blev det tidigt p.g.a. sjukdom. Men jag har aldrig haft så mycket arbete som nu. Förr arbetade jag för min lön och hann med att vara scoutledare på flera nivåer, ordförande i kåren och i kören. Men som regel höll jag till på hammaplan. Nu flackar jag och far hit och dit med olika uppgifter, är hemma då och då. Försöker då hinna med att röja upp hemma och träffa min familj eller åtminstone ringa och prata med dem.
Tänk om alla som räds för pensionen kunde ta ett förtroendeuppdrag, märk väl jag skrev ett, i någon ideell förening. Lönen är noll men tänk vad det ger tillbaka av glädje och vänskap.
Själv arbetar jag för Hjärt och Lungsjukas Riksförbund och en del för Hjärt och Lungsjukas Länsförening Västra Götaland. inom vår organisation finns c;a 160 lokalföreningar som välkomnar alla. Hjärt elller Lungsjuk, anhörig eller stödjande som vill arbeta för vår sak. Vi står på tre ben Opinionsbildning, Hjärt-lungskola och trygghet stöd och gemenskap. Är politiskt och religiöst obundna. Har du någon som tycker livet är tråkigt, har inget att göra. Tipsa om hur många som behöver en hjälpande hand.

Eftervård

Jag är irriterad. I minst 20 år har Hjärt och Lungsjukas Riksförbund arbetat för en likvärdig och bättre eftervård för alla inom Sveriges gränser. Vi har kartlagt hur eftervården fungerar och genom detta arbete har det också blivit bättre eftervård, Jag var med och följde upp den första riktiga sjukhusenkäten år 1996 den var då hemlig så den förfärades i kassaskåp. Sedan har det följts upp, numera 2 gånger/år. Nu kom Hjärt- lungfonden med en undersökning och då är alla medier på språng. Hoppas vår undersökning också får lite med av kakan.

Eftervård

Jag är irriterad. I minst 20 år har Hjärt och Lungsjukas Riksförbund arbetat för en likvärdig och bättre eftervård för all inom Sveriges gränser

Dagen efter

I dag har jag varit till banken och gjort klart med dödsbodelning. Känns både bra och dåligt, vet inte riktigt hur jag skall hantera mina känslor kring det här. Det verkar som ett definitivt slut på epoken med mitt äktenskap och så måste det väl bli även om det är svårt att acceptera. Har också besökt min läkare för mina händer är så onda. Fick nu konstaterat att det är reumatism så det känns lite hårt. Tycker det räcker med all den medicin jag redan äter för olika sjukdomar. För att råda bot på tristessen har jag varit på Bowlingklubbens damsektions möte en stunds trevlig samvaro med smörgåstårta och småprat. Har talat i telefon resten av kvällen. Det blev en liten rundresa det också Stockholm, Hjo, Danmark och Uddevalla. Vi talade inte om vädret så det var nog ganska bra överallt annars hade det nog nämnts.

Svår dag

Den här dagen har det gått åt många tårar. Det är halvårsdagen för min mans dödsdag. Har försökt fördriva tiden på alla sätt. Rensat svamp, städat och gått igenom 50 stycken album från min barndom och uppåt. Allt för att tiden sakll gå. Nu är dagen snart slut och jag kan gå till sängs och försöka sova. Hoppas det känns bättre i morgon. Det är inte så lätt att förskjuta minnen från 57 år tillsammans. Jag flyttade ihop med honom när jag var 15 år, så det är som att halva jag försvinner. Jag kan se de vackra stunderna och minnena, men vissa dagar blir det bara saknad som finns kvar

Skön vila

Har nu vilat upp mina ben, så det känns jättebra. Mina hälsenor har också blivit bättre, behöver inte kryckor och kan gå utan att halta. När jag vaknade i går morse var det skönt att slippa åka ut med bilen, den var full med is. Det hade varit så kallt att det var is kvar ända fram till lunch. I går var stora slappardagen bara vila och packa upp. Ja det är klart det behövdes att ladda tvättmaskinen ett par gånger. I dag var det ett måste att åka till affären, efter att ha varit borta över en vecka och inte handlat någon mat på tre veckor, kan jag meddela att det nästan skrek när kylskåpsdörren öppnades. Har nu handlat både fisk och kött till middagar under helgen, det kostade inte så mycket. Det som blev dyrt var maten till mina små gäster utanför fönstret, 525 kr. kostade det kalaset och det kanske räcker i en vecka. Undrar vem jag skall få som sponsrar mig. Det är kommunen och regionen som bildat naturreservatet och jag matar. Får nog försöka där.

Kurs

Under en veckas tid har jag nu vistats på olika platser inom Stockholmsområdet. Körde upp på torsdag eftermiddag och sov i Haninge. Fredag morgon blev anhalten Huddinge sjukhus där jag träffade några trevlig kamrater från HLR-rådet. En dags sammanträde och så letade jag mig fram, efter mycket möda och besvär, med Kikkis hjälp till Flemingsberg. Vi åkte sedan färja ut till Sånga Säby där vi möttes av ett 60-tal vänner från hjärt och lungsjukas föreningar i hela landet. Det var eftervårdsombud och studieorganisatörer som lärde sig det nya och förmedlade kunskaper mellan varandra. Söndag eftermiddag var det dags för förflyttning igen. Gjorde ett stopp hos en kusin efter vägen, det var trevligt att ses eftersom det var några år sedan. Britt och jag fortsatte sedan till Haninge, samma hotell som på torsdag, Vi känns igen nu när vi kommer. Måndag startade förbundsstyrelsen sitt möte och det fortsatte även på tisdag förmiddag. Intressant med det första mötet med nya styrelsen, det ser ut att bli en bra period. Tisdag eftermiddag utökades församlingen med länsordförande från hela landet, många välkända ansikten men också några nya. På Onsdag eftermiddag skildes alla åt för att åka hem efter en vecka med många nya intryck och kunskaper. Och inte att förglömma trevlig samvaro. Resan hem gick bra trots att solen var en bov då den lyste i ögonen minst i 25 mil.

Trevliga dagar

Har nu varit på ordförandekonferens på Hotel Swania i två dagar. Konstigt att det var billigast på hotell den här gången. Men det finns ju rabatter. Det var ett trettiotal personer som deltog och alla var aktiva i diskussionerna Många fin synpunkter kom fram och det kom nya idéer från nya ordförande. Av våra, Västra Götalands , lokalföreningar var det representanter från 15 så sex föreningar var förhindrade av olika anledningar. Dessutom var styrelsen för länet med och länets valberedning, Valberedningen passade på att kolla upp ev. kandidater till styrelsen vid valet 2011. vi fick också avnjuta, och då menar jag avnjuta ett föredrag av en läkare. Oj, Oj tänk om alla vore som han. Han var invärtes medicinare som höll på att specialisera sig på KOL. Och jag skulle jättegärna vara hans patient. Hela människan var hans motto och bry sig om det var det absolut viktigaste ansåg han. Vi hade så trevligt att hela salen rungade av skratt mellan det allvarsamma. Hans tid var 1 och 1½ timme. När det hade gått 2 och 1½ timme kom han på att det nog var dags att åka hem till hustru och barn. Skulle någon vara intresserad, jag garanterar att ni får en härlig eftermiddag, så kontakta mig. Jag har lite svårt med andningen just nu, men känner mig friskare och inspirerad tack vare denna läkare. Hälsningar Git

Tänk om man bodde så att det gick göra något på den här apparaten. Den högsta hastigheten på min dator är 53,6 och då är det under gynnsamma förhållanden. Jag skulle lägga in bilder i mitt fotoalbum, och det är nästan en omöjlighet. Våra bilder från semesterresan får bli en då och då. Orkar inte sitta och vänta i en halvtimme för att få fram en bild. Har tagit kontakt med olika företag men ingen kan lova mig bättre mottagning heller. Det är för mycket bergoch skog runt omkring. Men det här får jag leva med, vill inte flytta. Har det underbart med skog, fåglar och vilda djur som enda grannar. Visst det blir mörkt om kvällarna, men mörker är inte farligt. Hellre det än gå på gator i staden. jag är nog lite udda, men det bjuder jag på. Mitt hem är min borg, heter det.

Lyckan att få vara med

Jag var till Hjo på Hjärt-och Lungsjukas förening i Hjo-Ti-Borgs 10 års jubileum. Jag måste säga att föreningarna i gamla skaraborg är ett segt släkte. Föreningen hade samlat alla urklipp från starten samt många foton från omväxlande aktiviteter, det var en intressant pärm att titta i. Ha nu de två sista åren så fanns alla bilder på datorn förståss. Hoppas andra föreningar tar till sig nyttan av en sådan historik. Nu tillbaka till att skaraborgarna är sega. På de bilder som fanns från starten var nästan alla som deltog i går med. Det var samma representanter som år 2000 från Skövde, Norra Skaraborg (Mariestad), Falköping, Hjo. Lidköping hade bytt och så de nya föreningarna som bara är två år Skara och Tidaholm.
Vi var välkomna till Stampes kvarn lite utanför Hjos centrum. Det bjöds på förfriskningar och tipspromenad med tonvikt på Riksförbundet. Tyvärr var kunskapen om förbundet lite skral, men en fick ihop 10 rätt och flera låg på 7 rätt. Vi satt bänkade i ett gammalt sädesmagasin, skulle jag tro. En härlig miljö, om än lite småruggigt då det regnade och var få + grader ute. Så småningom fick vi bänka oss i den gamla kvarnen som hade drivits av vatten i en bäck som rann utanför. Det var både kvarnstenar för att mala govt mjöl och kvarn för finmalet mjöl. I det härliga kvarnhuset fick vi avnjuta en middag som bestod av fisk eller kött, vad vi önskade. Maten smakade ypperligt och all c:a 70 gästerna var mätta och glada när de återkom till magasinet. Ordförande i föreningen, Kerstin, berättade om föreningens historia. Det framkom att trots de är en liten förening, har de haft och har mycket aktiviteter. Så var det dags för de inbjudna gästerna att framföra sina gratulationer. Från Riksförbundet var det ett diplom och 1000 kr samt en liten blombukett, Västra Götalands Länsförening var nästa, bok och blommor. Därefter kom alla lokalföreningarna i gamla Skaraborg, Alla kom med en liten sak och blommor. Strax innan det hela var slut så förklarade v. ordf. att de hade gjort det enkelt för att spara pengar, och hade också beslutat att inte ge några förtroendevalda några blommor. De arbetade lika bra alla så det fanns ingen som skulle sticka ut. Men en ville de ge en blomma, och här kom sparsamheten in igen, de tog en bukett av de som föreningen fått och gav det till en mycket trogen medlem. Han var 97 år och jag lovar han såg inte ut att vara mer än 70 höhst. Under tiden som samkvämet höll på, med start klockan 14.00 så fanns det underhållning i fprm av dragspelsmusik av Durbälgarna från Lidköping. Det var ett munspel, en bas, en gitarr och sex durspel. Där fanns munspel med 4 hål och ett durspel med 8 knappar.
Jag tackar för en trevlig kväll i en annorlunda miljö. Regnet öste ner när jag åkte dit och det hade inte slutat när jag c:a 5 timmar senare och körde hem. Men det var mest uppehåll i Hjo, kanske det berodde på Vättern.

Utbildning i basal HLR

Hjärt och Lungsjukas Rikförbund vill att så många som möjligt lär sig hjärt-lungräddning. Man undervisar i Basal HLR, vilket innebär att alla får en inblick i hur en automatisk hjärtstartare funerar. En s.k. defibrillator. Vill man lära sig lite mera så kan man gå fortsättningskurser och då lära sig D-HLR då får man en större inblick i hur man skall göra.
Men det huvudsakliga är att kunna HLR, kan man inte det har man ingen användning för en hjärtstartare heller. Vi uppmanar all att gå kurser, klarar man inte av att ge kompressioner, kanske har dåliga knän eller höfter, så kan man tala om för andra hur de skall göra. Alla bör ha varit med på en utbildning så vi kan rädda flera som drabbas av hjärtstopp.
Tore öberg och jag har utbildat flera ABF-avdelningar och deras anstälda inom vårt län. Vi skall också utbilda ABF.s distrikspersonl inom snar framtid.
Under utbildningen så får de veta lite mer om vårt förbund. Senast nu så frågade jag hur många som visste skillnaden på vårt förbund och Hjärt-lungfonden. Det var inte många som kände till det. Hjärt-Lungfonden är en insamlingsorganisation och Hjärt -och Lungsjukas Riksförbund är en patientorganisation, det bör vi pränta in i folks medvetande. Vi kompletterar varandra, men vi har olika inriktningar när det gäller insamlade medel. Det är bra om våra egna medlemmar vet skillnaden och eftersom vi är en medlemsorganisation inom ABF så bör de också få veta det. Som ni ser så blandar vi in lite information samtidigt som vi lär ut HLR. Vi går efter Svenska HLR-rådets intentioner när vi utbildar och vi skall följa dem tills det kommer nya. Hoppas ni tar vara på möjligheterna att få och ge utbildning i HLR. /Birgitta

Semesterresa i Sverige 400 mil på 12 dagar

Nu har jag haft semester, om man kan säga det när man suttit vid ratten i 400 mil. Jag hade mitt äldsta barnbarn här i Sverige med mig, tyvärr har han inget körkort, men jag hade hjälp med allt annat än körningen, Vi startade i Trollhättan och åkte mot Örebro och Västerås. Första stopp i Tärnsjö där vi besökte Nora kyrka och gravplatser som tillhör familjen. Ett besök på ett äldreboende hann vi också med. men än var dagen inte slut så vi fortsatte mot Gysinge och dess fina forsar i Dalälven, Gävle och slutstation för dagen blev Hudiksvall. Vid campingen hämtades vi av en kusin för att äta middag i stan.
Efter en skön sömn i husbilen åkte vi till Bjuråker och Avholmsberget med en vidunderlig utsikt över Dellensjöarna där jag träffade nkusin lika gammal som jag men vi hade aldrig setts förut. Alltså på 72 år. Vi gjorde ett besök på Bjuråkers gammelgård därefter var vi till konstnären Bror-Erik i kyrkbyn. Tillbaka i hudiksvall så var det sova som gällde.
Start tidigt på morgonen från Hudik, Sudsvall, Härnösand passeras snabbt, vi stannar bara för att fotografera för lunch väntar i Sollefteå. Vi besökte en annan kusin och träffade också en mycket god vän som tidigare satt i Riksförbundets styrelse Inga-Lill. Lunchen var avklarad på ett par timmar så var det dags att förtsätta färden. Vi passerar Örnsköldsvikoch Umeå. Plötsligt kommer en uggla och nästa krockar med os, vi stannar oh lyckas få en bild på den. Det är en Jorduggla som vi aldrig har råkat på förut. I Ånäset ligger en camping och den besöker vi för att sova. Det känns lite ruggigt för vi ligger på galgbacken, men vi varken hörde eller såg några osaliga andar.
Snabbt upp på morgonen för att åka vidare det hät var ju bara transpotsträckor för oss. Passerar Skellefteå, luleå Kalix och Haparanda. Ibland måste vi ju stoppa för att fylla på bensin men annars gäller det bara att stanna för fotografering och matrast.Det är nästan så man kissar på sig ibland. Nu bär det av mot Övertorneå men här gör vi ett par stopp för att använda kamerorna lite längre. En rastplats nära Kokkolaforsen först och sedan själva forsen. Där ser vi hur de håvar upp laxöringen och vi kan se finska sidan väldigt nära. Nu ärdet snart kväll så i Övertornå blir det besök på nästa camping.
Start mot i första hand Överkalix för att sedan ta E10 mot Gällivare. E10 var under reparation så där fick det gå i 30-40 km/tim högst. Tänk så lång en mil är när det är vägarbete. Vi tar oss fram så sakteliga och kommer till Gällivare, där går vi över på 45:an som vi skall följa ganska långt. Då vi passerat staden så går detlite bättre. Många är de forsar och fjäll vi stannar för att fota. Men mot kvällningenkommer vi till Jokkmokk och där hittar vi en camping. Det är en stor och helt plan yta så det är inga problem att stå rakt med bilen. Vi har haft bra väder hela tiden och även när vi lägger oss. Men under natten så kommer rena syndafloden det regnar kopiöst. När Mikael, sommitt barnbarn heter skall gå ut med vår hund på morgonen får han gå barfota. Det ligger en dm. vatten över hela området. Blir lite rädd för att inte komma därifrån, men det går bra.
Nu bär det av neråt, om jag vetet vad som väntat hade jag nog valt en annan väg, men det visste man inte. 45 har tydligen varit i stort behov av reparation, hela vägen är uppriven och det är bara sprängsten att åka på i 5 mil åker vi så, efter några mil börjar bilen hoppa kråka som jag tycker. Den går på tre cylindrar och ibland så går den som den ska alltså på fyra. Jag kan köra bil men kan inget om motorer så det blir några telefonsamtal hit och dit men hjälpen kommer inte så långt att vi kan greja detta. Vi får fortsätta med den hoppande bilen. Stannar vid en fors där det är en rastplats och hittar en som är från trakten, undrar om det finns någon verkstad i Moskosel strax intill den plats vi stannat på. Nej, men kanske i Arvidsjauri dit det är ett par mil. Han talar också om var jag kan finna en liten verkstad där. Vi tackar och åker vidare. Väl i Arvidsjauri hittar vi verkstaden och de lovar hjälpa oss om vi väntar, ja vad skulle vi annars göra. Killen som heter Micke kommer så småningom och tittar men några delar till den här bilen har de inte. Han mäter i alla fall så vi får veta vilken tändkabel det är som gått sönder. De är väldigt hjälpsamma, men kan ju inte trolla. Vi åker vidare för kanske det finns en verkstad i Vilhelmina dit är det c;a 25 mil. När vi kommer dit så är jag alldeles slut, det är jobbigt att köra när det inte fungerar Många mil har det dessutom blivit. Vi hittar en camping Saima heter den. Vi stensomnar och när vi stigit opp så tittar jag i informationen om orten.
Där står det att det finns en butik som säljer bildelar. Glad i hågen ringer jag dit, om de har den del jag behöver vet de inte och de har ingen reparatör för han är på semester. Jag ringer Volvo för de har en verkstad, men bara volvodelar och jag har en Fiat. Men en kille säger jag kommer till er. Ha kom tog min tändkabel åkte och köpte delar och tillverkade en tändkabel, vilken service och det kostade bara 300 kr. Vi är på väg ut från campingen glada i hågen men skall fylla vatten, där kommer vi i samspråk med en kille från Borlänge. Så småningom så åker vi in i samhället för att tanka, då kommer det en vänlig cyklist och talar om att jag har punktering på mitt högra framhjul. Hur kul är det att få det beskedet när man nyss var så glad att det andra löst sig. Jag får åka runt och försöka fylla luft i hjulet men det går inte. Då kommer Ola,han från Borlänge och hjälper till att sätta på reserven, i väg till en däckverkstad för att få hjulet lagat. Det kommer att gå fint säger killen för däcket är ju nytt, dat hoppas ju jag också. Men när han kollat så är det inte däcket utan fälgen som spruckit, trolgen av all sprängsten. Han lägger en slang i däcket och vi kan åka igen, men försiktigt. Jag är verkligen inponeradöver deras hjälpsamhet, tänk om man kunde finna en liten del av den här i trakten. Nu är man ju skeptisk och undrar vad nästa fel blir. Vi åker bara några mil, fotograferar hela vägen efter sjön Malgomaj, stannar och köper rökt sik i Saxnäs. Vi har alltså lämnat 45 och åker en liten väg upp mot Stekenjokk. Men när vi kommer till Trappstegsforsen så orkar vi inte åka längra vi stannar och övernattar där i dånet av forsen. Vi ser lite snö på topparna av bland annat Marsfjället efter vägen, men detär en avsevärd skillnad mot i fjol när det var massor med snö. Men det var 2 månader tidigare på året också. Nya växter och andra fåglar ser vi ju i år .
Vi vaknar och drar i väg mot Stekenjock Mikael tar promenader både åt det ena och det andra hållet fotar allt som är värt att ta kort på, när han är nöjd åker vi mot Stor Blåsjön. Efter vägen stannar vi vid gaussafallet ett mäktigt vattenfall. I Stora Blåsjön går en väg in mit Ankarede kapell vi åker dit för att se lappbyn och den lilla fina kyrkan. Men här finnsdet mygg. Oj,oj,oj det kryllar av dem. Vi går in i kiosken för att köpa vykort, det är mer mygg inne än ute. Fort ut därfrån och in i bilen för att fortsätta mot Gäddede. Där hittar vi snabbt till campingen och kan lägga oss och slappna av. Nu har ju resan hit a i alla fall gått bra.
Färden går nu mot Strömsund och Östersund så nu har vi httat 45.an igen den tar vi ner till Månsta då vi går över mot Oviken. Tar fjllvägen från Myrviken och mot Ljungdalen, fjällvägen är dålig i år mucket sämre än tidigare år. Men en glad överraskning är när vi kommer ner på vägen mot Stosjö kapell den är en riktig autostrada. Under all dessa mil så har vi naturligtvis fotat massor med renar och en fjällräv. Från Ljungdalen åker vi upp på Flatruet som är den högst belägna platån. Vi stannar och sover där, serlite mulet ut men strax innan solnedgången ljusnar det och vi får en underbar solnedgång.
Start från Flatruetoch till Mittådalen för att fortsätta mot Funäsdalen. När vi kommer till Tnnäs tar vi väg 311 och åker mot Särna. Vi stannar i Sveriges högst belägna by Högvålen där vi rastar en stund och naturligtvis är kamerorna framme då också. Det blir en ganska lång dag för vi åker direkt till Borlänge där vi sedan stannar några nätter, hos mina bröder.
Naturligtvis har vi stannat och sett massor under resan men det går inte att ta med allt. Vi kom hem till Trollhättan efter 12 dagar och 400 mil. Vi har sett mycket och upplevt otroligt mycket. Vi är lykliga över en härlig semester.

Semesterresa

Nu har jag haft semester, om man kan säga det när man suttit vid ratten i 400 mil. Jag hade mitt äldsta barnbarn här i Sverige med mig, tyvärr har han inget körkort

Ett sätt att känna sig bättre

I dag har jag fått hjälp av min dotter att fixa håret, lite färg och man tycker att spegeln visar ett gladare ansikte. Det gör att man ser friskare ut och livet känns lite bättre. Var ute en stund och träffade på grannar som bor utanför reservatet nere vid Göta Älv. Blev inbjuden på kaffe, vi satt på altanen och där fanns varken mygg eller knott. En härlig kväll med trevligt sällskap. Altanen ligger näst intill älven så vi såg på båtarna som var på väg upp till Vänern och även sådana som var på väg till Göteborg. Men när det började mörkna något, då kom upplevelsen för kvällen. En bäver simmar c:a 2 meter från oss där vi sitter, det är inte många gånger man får uppleva det. Hoppas kunna få återkomma en annan gång och se det igen. Känner mig lugn och harmonisk efter den upplevelsen och hoppas få en skön natts sömn efter detta.

Må bra

Tänk vilken underbar känsla det är att åter kunna andas, utan att anstänga sig. I dag har vi regn och det behövs. Nu behöver jag bara vattna mina tomater och mitt fikonträd. Allt annat vattnar vår Herre. Inki gillar inte regnet men när hon väl kommit ut så är det inte så illa. Har lyckats göra undan en del pappersarbete under ett pat dagar. Detkänns bra att ha ett nästan tomt skrivbord framför sig.
Skall nu fortsätta skriva på min självbiografi, mina barn skall få den sóm ettt minne om hur det var på den tiden jag var liten. Känna förundran över hur man kunde klara sig utan både radio, TV och framför allt dator och mobiltelefoner.
När jag ser mina barnbarn och deras användning av mobilen kan man undra. Jag var ute och åkte med mitt yngsta barnbarn 14 år om14 dagar, hon fick 350 SMS och sände 300 själv under 36 timmar. Dessutom hade hon dator med sig och chattade flitigt, kan inte förstå hur man hinner något annat. Men man är väl gammal och förlegad.

Härligt med en mulen dag

I dag mår Git bra, känner riktigt hur arbetslusten börjar komma tillbaka, och jag lovar att det behövs. Har suttit vid fläkten i många dagar nu och tittat på allt som behöver tas om hand. Skulle få hjälp av ett barnbarn i dag men han sover tydligen gott i det svala vädret. Hör inte sin telefon än åtminstone. Men dagen är i sin linda och han vaknar nog så snåningom.
Köpte ett fikonträd i våras nu är det många fikonpå det, men vi får väl se om de hinner mogna under sommaren. Det skall bli spännande att smaka dem så småningom. Tomaternaär nu härligt gröna och det är samma sak där jag väntar på att få gå till uterummetoch hämta ågra och stoppa i munnen.
Skall också försöka gå till min makes minneslund, har fortfarande det svårt med saknaden efter honom. Vi levde tillsammans i 57 år så den tomhet som finns går inte att beskriva. Tänk er att jag flyttade i hop med honom när jag var 15 år och vi hade ett härligt liv tillsammans. Visst jag är tacksam för de årvi fick, men sakanden finns där hela tiden.

Fortsatt hjälp till självhjälp.
I dag kommer jag att koncentrera mig på kosten, motionen får bli i morgon. Jag är bjuden på lunch hos goda vänner. De är mitt allt nu sedan jag blev ensam, utan dem kan jag inte sköta mina uppdrag. De är mina hundpassare, när jag skall åka någonstans så lämnar jag Inki hos dem. De trivs med det och Inki trivs hos dem. Annars är det väl lite besvärligt tycker de flesta jag skall besöka. Alla säger vad skall vi bjuda dej på? För egen del tycker jag inte det är besvärligt. Jag har haft dessa problem i 20 år snart och lärt mig vad jag kan äta och inte. Jag är nämligen laktos och gluten intolerant har dessutom diabetes, man det finns alltid något jag kan äta. Gör inte så stor affär av det så fungerar det bra. Jag är nöjd med att få inbjudan och en trevlig gemenskap en stund.

Hjälp till självhjälp

Som både hjärt och lungsjuk arbetar jag intensivt för att få människor att förstå vikten av tidiga diagnoser. Jag är medlem i Hjärt och Lungsjukas Riksförbund, ej att förväxla med Hjärt-lungfonden. Vi är en patientorganisation och fonden sysslar med forskning. Hos oss kan de som drabbats av en hjärt eller lungsjukdom få hjälp vidare när de är färdigbehandlade inom sjukvården. Vi har olika program som är anpassade för olika grader av sjukdomen. Vanligast av alla är motionsprogrammen, där finns program för golvgymnastik, vattengymnastik och även sittande gymnastik för svårt hjärtsjuka och för lungsjuka. I våra lokalföreningar har de utbildade ledare och programmen är utformade av sjukgymnaster som har stor erfarenhet och kunskap om hur vi kan och orkar röra på oss. Det är mycket viktigt att vi försöker motionera, hur dåliga vi än är så behöver vi arbeta med våra muskler. Besök våra föreningar eller hör av dig till Riksförbundet så kan du få adressen till den förening som ligger närmast för dig. Du som redan är medlem försök sprida vad du vet och kan så vi blir en ännu större organisation och kan hjälpa de som behöver oss

Som både hjärt och lungsjuk arbetar jag intensivt för att få människor attförstå vikten av tidiga diagnoser

KOL
Den sjukdomen liknar i mångt och mycket luftvägsinfektion, däför är det många som inte uppsöker läkare. Det är synd för ju förr man kommer till sjukvården och får en diagnos, ju förr får man den behandling som hjälper så man kan orka lite mera. Det är viktigt att man har en bra läkarkontakt just vid den här sjukdomen. Om man har fått en diagnos genom en lungfunktionstest _(spirometri) så är det viktigt att man får en särskild läkare och en KOL-sjuksköterska som finns på nästan alla vårdcentraler. Jag vet att det finns många av Hjärt -och Lungsjukas lokalföreningar som är ute och gör gratis spirometri på allmänheten. Där får man en indikation på hur man ligger till. De ställer inga diagnoser, och det skall man veta. Om någon har dålig kapacitet så får de rådet att gå till en vårdcentral och ta en ny test.

Vad är KOL

I dag har mellan 500-700 000 människor i Sverige KOL, Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom. Att siffrorna inte är mer exakta beror på att många som är i ett tidigt stadium , inte vet om att de är sjuka. Det är en sjukdom som smyger sig på. Man märker en större andfåddhet, och ofta skyller man på dålig kondition eller att man blivit"gammal". Efter att ha haft besvär en ång tid kommer man ev. på att det beror på rökningen. Är man fortfarande rökare så slutar man med det och blir inte bättre ändå. Man går då till Vårdcentralen aller likande och tar ett spirometriprov(lungfunktionstest) och därefter kan man få en diagnos. 90-95% som har sjukdomen är rökare eller före detta rökare. När det gäller de c:a 10% som inte rökt beror det ofta på miljöfaktorer.
KOL påverkar förmågan att kllara det dagliga livet, ju svårare KOL man har desto svårare blir det att klara sig själv. Att dammsuga är en heldagssysselsättning för man behöver många pauser. Bädda sängen, handla för att inte tala om att duscha är för oss mycket arbetsamt. I en Doktorsavhandling av Gun Faager på Toraxkliniken, Karolinska universitetssjukhuset Solna, beskriver en patient sin sjukdom ch precis så är det när lunfunktionen minskat betydligt.

"När jag inte rör mig känner jag mig frisk, om jag rör mig känner jag mig sjuk, men hur kan jag existera utan att röra mig?"

Gå gärna in på www.drakkvinnan.se där kan du läsa mer om sjukdomen.
Återkommer nästa gång med följder av sjukdomen.

Tänk i dag kan man andas åtminstone utomhus, mitt hus är som en termos för den bevarar värmen inne. Har tränat gympa i dag också, men det blir lite halvdant p.g.a.värmen. Tycker det känns bra att röra sig trots allt, även om andningen är ansträngd. Hoppas på en lagom varm resten av juli.
Har inte fått något svar från vägverket än om varför de försämrat tillgängligheten för oss med funktionshinder. Borde kanske starta en grupp om det. Undrar hur många som inte fått sitt handikapptillstånd förnyat trots läkarintyg. Vet att här i Västra Götaland är det många ,även från Halland har jag hört samma sak.
Git

Bra för lungsjuka

Hej!
har haft det jobbigt nu i värmen och med andra saker. Har gjort en semestertripp till Halland, Skåne och Blekinge varmt men intressant. Tyvärr har ju de flesta av våra föreningingar inom Hjärt och Lungsjukas Riksförbund semester så här års, så det blev bara ett par stopp för att tröffa vänner.
Förbereder nu en utbildning i Vattengymnastik för oss som är lungsjuka, detär underbart att kunna göra gymnastik utan att det blir för jobbigt. Vatten gör ju att vi rör oss på ett annat sätt samtidigt som vi får lite mer kraft i våra muskler. Du som är lungsjuk och känner att du vill rörapå dig men inte orkar. mitt tips börja med vattengymnastik eller sittande fympa för lungsjuka. Det finns särskilda program.
Ha en bra sommar

sociala medier

http://hjart-lung.se

Hej!
Välkommen till min blogg. Hoppas den kommer att intressera er .