Resa med förhinder

Så har man varit till huvudstaden ett par gånger till, en gång på brukarmedverkans möte och en gång för stadgekommitteen och styrelsemöte på Hjärt och Lungsjukas Riksförbund. Den senaste resan blev en riktig flopp. Hämtades av flygtaxi 25 minuter innan den skulle komma. Fick se Trollhättan lite här och där. Taxichauffören måste ha varit nyfiken på hur staden såg ut, för så många omvägar har jag aldrig åkt förut. Varken när jag kör själv eller åker med någon. Kom till flygplatsen, chauffören måste ha varit mer handikappad än jag för när han hämtade mig så fick jag själv lasta in väskan, när jag kom till flygplatsen fick jag ta ur den ur taxin själv. Till pjäsen hör att jag begärt assistans. Kom in, checkade in och var glad åt att komma iväg. Visserligen var planet lite sent för vi skulle starta klockan 9,10 och då hade planet inte landat. ok det blev ju några minuter så det var ju bara en stunds försening, det skulle bli till mötet i Stockholm som startade 10,30. 9,15 startade vi och fick oss en flygtur över Trollhättan, jag fick assistans så allt var bra. Men så landade planet igen, fel på landningsstället. Vi fick gå ur vårt bagage kom tillbaka till ankomsthallen och där satt vi. plötsligt fick vi order om att gå ut och sätta oss i en taxi som skulle ta oss till Landvetter utanför Göteborg, en resa på c:a 12-13 mil. Planet skulle gå 12.50 och då gå till Arlanda. För en gångs skulle hade jag beställt flygtaxi på Bromma för att jag snabbt skulle komma till Kansliet och mitt möte. Den fick avbeställas, men enligt flygbolaget kunde vi få åka taxi från Arlanda till Bromma och så ta en ny taxi där. Det skulle ju försena allt ännu mer så jag avstod. Kom till Kansliet och mitt möte 14.50 . Det var en resa som tog nästan 7,5 timmar från Trollhättan till Stockholm. Mötet hade fortlöpt och jag fick fina rapporter när jag kom så allt löste sig till det bästa. Det enda som var besvärligt det var att min ork och min andning verkligen var slut. Stupade nästan i säng när jag kom till hotellet. Tur jag hade assistans på flyget annars hade jag nog aldrig kommit fram.

Rätt att anmäla

Nu har jag fått svar från Landtingets Ömsesidiga Försäkringsbolag, de har klassat Karl-Eriks död som en orsak av felbehandling. Deras läkare anser som jag att de skulle scannat honom vid olyckan. Det känns bra att jag verkligen orkade kämpa om det här. En liten upprättelse även om jag inte kan få min man tillbaka. Vad jag däremot uppnådde var att belysa vikten av att undersöka en person som fått en tyngd över sig ordentligt, inte bara visa delar av kroppen utan hela människan. Mitt hopp är nu att det här resulterar i att ingen annan behöver få uppleva, det vi upplevt den här tiden och framför allt, att ingen skall avlida på grund av det. Jag kan nu slappna av lite, med vetskapen om att jag gjort vad jag kan, för de som kommer efter. Från socialstyrelsen har jag inte hört något ännu, men det tar väl tid kan jag förstå. Jag är ganska nöjd med att ha fått besked från en instans i alla fall, men hoppas att jag får ett brev från dem också så småningom.

Kallt och isande vind

Trodde det skulle bli vår, men ack vad jag berog mig. Det har inte varit så kallt under hela vinterhalvåret som det varit de sista dagarna. Temometern visar visserligenbara på -6-15 men vinden är belagd med isnålar. Det känns i både hud och luftrör. Så det där med att vara ute har jag fått skippa, det blir mest innesittande. Har i alla fall haft trevligt besök i förra veckan Min son, sonhustru och hennes mor kom på onsdag och var här tills på fredag. De bor i Danmark så det är inte så ofta vi ses. Biljetterna på färjan håller inte den prisklassen så det blir så många resor på året. Bara att åka med färjan kostar c:a 2000 tur och retur. Då kan det inte bli tal om att åka ofta. Jag var över till nyår och räknar inte med att åka förrän tidigast i höst. När de var här kom också dotter och måg samt min andra son med dotter så det var rena släktträffen. Nu väntar jag i alla fall på den där förlösande veckan då 7 dagar ligger över nollstrecket, för då är det vår. Längtar inte minst för att kunna vara ute och få lite sol och med den A-vitaminer. Dessutom känner man sig ganska instängd när det är väder som hämmar en. Väntar också på att höra från socialstyrelsen om min anmälan om felbehandling, hörde att fallet varit uppe på läkarkongressen men än har jag inte fått något svar.
Min KOL är inte snäll nu så jag har beställt tid hos läkaren för att försöka få någon annan medicin den jag har gör ingen nytta nu. Jag skall inte försöka Daxas för den behöver jag inte, har inte särskilt mycket slem. Har bara så svårt att få tillräckligt med luft. Låter som en blåsbälg om jag går lite för fort. Det får bli någon annan sort som vidgar lite bättre. Vi får se vad som händer.

Lite av varje

Jag har varit ute och rest väldigt mycket den sista tiden därför inga nya inslag på bloggen. Har varit i huvudstaden och arbetat med HLR och med Stadgar flera möten har det varit och fler blir det. Stora arbeten som inte får ta för lång tid. Har dessutom varit och gratulerat min lillebror till de 60. Resan därifrån resulterade i en dikeskörning p.g.a att solen står så lågt. Blev helt blind när jag kom upp ur en dal, det var i en kurva som jag fick solen i ögonen och då var ratten vriden så att för mig fortsatte kurvan ner i diket upp på en slänt och ner igen. Polisen kom bara en minut senare på väg till annat jobb en kvinnligbilist stannade också. De fick låna min spade och de grävde sig in i plogkanten men den var för hård så det blev bärgare. Jag med min KOL klarar ju inte ens att försöka gräva. Men så trevliga poliser de har i NORA de var kvar hos mig i 1 och en halv timme tills bärgaren kom. Jag hade änglavakt för varken jag eller hunden kom till skada och det mest otroliga är att det syns inte på bilen heller. Kanske min man fanns med och hjälpte till från ovan.
I dagarna har en ny medicin för KOL lanserats och vi alla som har sjukdomen fått nytt hopp. Men det är ju alltid så att alla tål inte det nya, därför står nu hoppet till andra forskares rön kanske det kommer fler efter, då en dörr öppnats. Det brukar ju vara så att bara någon spräcker skivan så är det lättare att få fram mer. Vi ser framåt med tillförsikt.
Jag är så trött, så trött att jag skulle vilja ligga i sängen en hel vecka. Tror att alla infektioner jag haft de sista månaderna tagit musten ur mig alldeles. Det syns också väldigt tydligt för alla säger: o va du ser trött ut. Skall nog börja med några se på fan piller snart, eller några vitaminer.