Vår?????????????

I dag mår jag egentligen inte bra, har svårt med andningen och trots att jag sover hela nätterna är jag dödstrött. Visste inte hur jag skulle orka ta mig ur sängen i morse. När jag går inne är det ganska bra men jag orkar inte gå mer än 25 m. förrän jag låter som en blåsbälg. Det är jobbigt att andas, om det mest är av astman eller av KOLen vet jag inte. Kanske en kombination av båda. Jag har i alla fall varit ut och rört mig lite, tog bilen till en väninna. Vi skulle göra klart en verksamhetsberättelse för bowlingklubben där hon är ordförande och jag sekreterare. Vi arbetade effektivt och kunde snart sätta oss och ta en kopp kaffe. En liten pratstund hann vi också med. När jag skulle åka hem, det var då allt blev så mycket bättre. Promenaden från hennes ingång till bilen fick gå i sakta mak, Inki ville som tur var nosa sig fram så ingen behövde undra varför jag gick så sakta. Det var vår i luften, det riktigt kändes in i hjärtat, det luktar vår. Dagsmejan gjorde att det droppade sakta från taken. Tänk det gjorde att stämningen inom mig förändrades allt kändes lättare, även om jag lät som en blåsbälg så kändes det lättare. Jag är lycklig över att jag trots min trötthet orkade ta mig ut och få den underbara känslan inom mig. Måste komma ihåg detta nästa gång tröttheten vill ta över.

Klagomuren?????.

Ja året började dåligt och det tycks fortsätta. I dag blev jag utan vatten i mitt hus, varför visste jag ju inte. Svårt med vattenbrist när man inte ens har några grannar att låna av. Inget fungerar, toaletten blir oanvändbar. Hunden hade inte ens vatten. Jag kan dricka kolsyrat vatten men hon vill inte ha det. Ringde sonen, han hade lånebil så han kom hit och vi fick i gång vattnet igen. Men nu finns det vatten i dunkar i fall något krånglar igen. Fick skippa min handgymnastik i dag tack vare det här och det var inte bra. Känns faktiskt som det hjälper lite mot det onda, inte bara den dagen utan hela tiden. Nu får jag känna hur det blir när jag missat och inte får gympan förrän på torsdag. Mina antibiotikakurer håller jag fortfarande på med så jag lever snart på tabletter. Mitt i all bedrövelse fick jag ett mail som verkligen var tänkvärt, här kommer det. Läs och begrunda:
Det handlar om en 92 årig man. Alltid välklädd, perfekt rakad och kammad enligt senaste stuket redan klockan 8 om morgonen. Detta trots att han knappt har ledsyn.
I dag flyttade han till ålderdomshemmet.
Hans 70 åriga fru gick nyligen bort och detta gjorde flytten nödvändig.
Efter flera timmars tålmodig väntan i receptionen log han varmt när de berättade att hans rum var färdigt.
När han manövrerade sin rullator mot hissen gavs han en visuell beskrivning om hur hans rum såg ut, inklusive detaljer om gardiner och utsmyckning.
"Jag älskar det" sade han med samma entusiasm som en åttaåring som just fått en valp. Men du har ju inte sett det än försökte man......
Det har inte med rummet att göra. Lycka är något man kan bestämma i förväg. Om jag gillar rummet beror inte på hur möblerna ser ut och är placerade--- det beror på min inställning. Jag hade redan bestämt mig att älska rummet. Min lycka är ett beslut som jag tar varje morgon. Jag har ett val.
Jag kan ligga kvar i sängen och klaga över alla mina kroppsdelar som fungerar dåligt eller inte fungerar alls-------eller ta mig ur sängen och vara tacksam över de delar som fortfarande fungerar.
Varje ny dag är en gåva och så länge som jag kan öppna mina ögon skall jag fokusera på den dagen och njuta av alla fina minnen jag har och fylla den med nya.
Ålderdomen är som minnenas bankkonto. Du plockar ut de minnen som du lagt in under din livstid.
Så mitt råd till dig är att fylla varje dag med goda minnen i ditt minnesbankkonto. Jag fortsätter att sätta in mitt.
Några enkla råd som leder till lycka
1. BEFRIA DITT HJÄRTA FRÅN HAT
2. BEFRIA DITT SINNE FRÅN BEKYMMER
3. LEV ENKELT
4. GE MER
5. FÖRVÄNTA DIG MINDRE
Tänkvärda ord som fick mig att ändra mina tankar i positiv riktning

Klagomuren?????.

Ingen bra början

Nytt år nya förväntningar och hopp om att det nya blir bättre. Det sprack på en gång, sämre början kan man knappast få. Jo jag hade ju kunnat bli sjuk igen det hade varit värre. Mina händer är inte vad de borde vara, min KOL inte heller. Astman blommar just nu och min högra arm fungerar dåligt. Annars är det bara de vanliga krämporna som kallar på uppmärksamhet. Mitt i allt blir min hund sjuk, mitt enda sällskap.
Töväder ute bra tyckte jag då försvinner snön. Men det blev till katastrof i stället, ja det är väl att ta i, men det gjorde i alla fall att jag rasade ner i avgrunden och tyckte livet var meningslöst. Jag låg på sängen och tyckte plötsligt att det plaskade av vatten inne. Kollar vid fönstret där rinner vatten in, smältvattnet från hängrännorna, som är fulla av is, rinner bakåt och in i mellanväggen och ut i fönstret. Ringer min son som kommer och gör en konstruktion med hängränna inomhus som går ner i en hink. Det behövdes trä, tape, snören och aluminiumfolie. Hinkar naturligtvis, mentack vare detta så fick jag samlat in minst20 liter vatten som kom i hink i stället för på sovrumsgolvet. Glad i hågen körde jag hem Magnus för nu var det inte kris utan det som skulle göras kunde man göra senare.
När jag kom hem kam jag underfund med att jag behövde inte vattna mina blommor i köksfönstret för det rann in där också. Blommorna fick byta plats med ett antal plastlådor som kunde ta emot vattnet. Nu var jag helt slut psykiskt det blev för mycket Men tack var alla fina och uppskattande ord jag fick från vänner på fb så har jag klarat att ta mig upp igen. Jag trodde inte jag hade så många som brydde sig och tröstade Tack alla ännu en gång. Hoppas jag kan återgälda det någon gång när i behöver uppmuntran

2011 nytt år

Ja nu gäller det att komma ihåg det nya årtalet, tar ett tag innan hjärnan accepterat det fullt och fast.
Har nu kommit över det mesta av helger som kan innebära svåra minnen. Den som är värst återstår, för just påskafton avled min man. Jag har passerat förlovningsdag, bröllopsdag och födelsedag två av våra barns födelsedagar ett barns är kvar och den svåraste är dödsdagen. Men med god hjälp av mina kära skall det nog gå det också.
Just i dag är en av de svårare, så mycket tårar som rinner trodde jag inte fanns. Jag är väl slut i kroppen också KOLen är inte bra har dessutom haft flera astmaanfall under de sista 10 dagarna. Det är ju allmäntillståndet som är dåligt och då blir allt sämre både fysiskt och psykiskt. Jag har en massa att syssla med så arbete saknas inte, men det är svårt att koncentrera sig mitt i tårflödet.
Vädret gör att man blir sittade inne lite för mycket tror jag, snö, regn, blåst och varierande temperatur gör att reumatismen blir sämre också. Väntar nu på vår och värme, men det är långt dit. Får trösta mig med att mina grannar, de vilda djuren och fåglarna finns utanför knuten vilket väder det än är. Tycker lite synd om våra fyrfotingar, de går i snön upp till magen och kan med möda ta sig igenom drivorna. Gör nu ett försök att spara och publicera, den här apparaten gör som den vill.