Foton från Norrlandsresan

Sent om sider kommer här några bilder från resan till Norrland i augusti. Här satsar vi som ni ser enbart på naturbilder, det där med folk på bild skippar vi. Har är i alla fall lappkåtor från Ankarede, bild över Trappstegsforsen där också husbilen står parkerad för natten. Solnedgång från Flatruet samt en vacker bild över Kultsjön. Skönt att uppleva resan om och om igen. Önskar jag kunde visa hela den bok som jag fått av mitt barnbarn från resan. Där finns c:a 250 vackra naturbilden från hela färden. Bilderna är i A 4 storlek så det är egentligen 250 tavlor.

Vintertid

Ja så har då dagen kommit som är den sista denna sommar, för det är väl sommar fortfarande eftersom klockorna ställs om i natt? Inte tycker jag det känns som sommar, men jag hoppas att det inte känns vinter i morgon heller. Bilen har varit infrusen flera gånger redan och det känns jobbigt att tänka på all is som skall skrapas i flera månader framåt. I dag har regnet hängt över trädtopparna mest hela tiden, några stänk kom det men som tur var så blev det inte så mycket. Skulle ha vintrat husbilen men det blev städning inomhus istället. Får ta husbilen i morgon, det är vatten m.m. som skall tömmas så den inte fryser sönder i vinter. Skall ställa in ättika också för att inte få möss på besök. Det har varit en effektivt medel för att hålla möss borta under två vintrar och hoppas det fungerar lika bra i år. Skall försöka arbeta lite till vid min dator och försöka hinna uppdatera lite oftare. Men det är väl konstigt att man som pensionär inte ens hinner skriva lite. Undrar om det är för man blivit slöare eller om man sover för länge. Ja tiden får väl utvisa om det tar ännu längre tid om ett år eller så. Nu är det dags för utgång med Inki, den sista för i dag.

Tänkvärda ord

Hittade fina ord på mitt barnbarns sida på facebook. Det var så tänkvärt att jag vill upprepa dem här. Visserligen är vi gamla och våra föräldrar i många fall redan borta men vi tänker på dem och minns.
"Min föräldrar har fått mig att le, de har torkat min tårar och givit mig många varma kramar. De har sett mig lyckas men också misslyckas, de har gjort mig stark och några gånger drivit mig till vanvett. Vi har fått våra föräldrar för att aldrig stå ensamma. Kopiera detta och sätt det i din status om du älskar de dina".
Tänker att jag kan använda detta på min barn istället. Det stämmer om jag vänder på det. Har samma betydelse egentligen. För visst har de också gjort detsamma för oss föräldrar.

Höst med mycket arbete

Nu är hösten här på allvar, trodde i förgår att redan vintern anlänt men så var det inte. I går och i dag har det ösregnat och allt det vita är borta. Ja, om jag vill kan jag se en liten rest av snöplogvalen utanför. Har åter varit i Stocholm, denna köstad, och det känns härligt att se mellanrum mellan bilarna här. Jag har varit på jobb i svenska HLR-rådet och så har vi börjat jobba med Hjärt-och Lungsjukas Riksförbunds stadgar, som kongressen gett oss i uppdrag att göra. Vi börjar med lokalföreningarnas då det är de som är basen för vårt riksförbund. Det första utkastet skall vara färdigt i juni 2011 så det måste ske snabbt men väl. En kombination som inte brukar hålla. Men vi i kommittén skall göra vårt yttersta för att det blir ett bra dokument för oss i förbundet. Vi i gruppen kommer från öst,väst, nord och syd så vi ska kunna veta hur det ser ut i hela landet. För mig känns det bra att ha "häcken" full som man säger. Jag hinner inte fundera över varken det ena eller det andra. Jag och Inki (min hund) myser när vi är hemma. Hon ligger vid mina fötter när jag jobbar så vi har närheten av varandra. Ett telefonsamtal eller ett besök då och då piggar upp ochman tar dagen som den kommer. Har varit en tripp till Halland och skall nu i höst också besöka Västmanland i hjärt och lungs tjänst. Skall också en vända till Dalarna på 70 års kalas så det blir nog jul utan julstök i år. Måste också hinna med en tur till mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn i Danmark innan julen är här. Som jag ser det så har jag inga fritidsproblem, jag som är pensionär. Alla som är på väg dit, det behöver inte vara tråkigt att sluta sitt ordinarie arbete.

Höst kom i håg

Tänk nu är det över 43 år sedan jag kom hit till Trollhättan. Den 27 september 1967 anlønde flyttlasset till stan. Vi flyttade från Borlønge till en løgenhet på andra sidan ølven. ( Vet inte varfær det helt plætsligt gick æver till danska). Den var på två rum och kæk, ingen bra læsning fær en familj med tre barn. Sækandet efter hus blev en stor sak fær oss, då ungarna slogs fær det mesta. Hittade detta huset på 7 rum och kæj då behævde de inte sloss om utrymmet lønge. Hæsten vi kom hit, var mycket kort. Den 18 oktober kom snæn och den låg kvar hela vintern, vi undrade om vi flyttat norrut i støllet fær sæderut. Orsaken till vår flytt var att var yngste son hade vøldigt svår astma, i Dalarna car han sjuk støndigt men hør nere færsvann den. Så fort vi åkte uppåt så var han sjuk. Han var bara två år så det var inget psykiskt. Hørligt ør det i alla fall att han numera inte har några besvør, Det kønns hørligt att vi tog steget och flyttade hit. Hoppas nu att det inte blir lika tidig vinter i år som då.

Helgarbete

Nu är jag faktiskt ganska nöjd med mig själv. Har lyckats bringa ordning på mitt kontor,bland alla papper som hör till olika delar av mina arbetsområden. Förhoppningsvis har rätt papper hamnat i rätt pärm. Det är så många olika saker jag arbetar med samtidigt nu så risken är stor att man får med sig fel papper till nästa möte om man inte har dem i ordning. Skulle vara fatalt om jag kom till bowlingklubben med HLR:s papper t.ex.
Har dessutom stämt min zittra och autoharpen. Gått igenom hela mitt program som jag skall ha i kyrkan den 8 nov. Både läst högt för mig sjäv och sjungit de visor som är med. Funderar på att genomföra det för mina vänner en dag i veckan så jag får veta hur det verkar. Har ju tyvärr ingen som kan kritisera hemma längre. Vädret är lite si så där i dag, ångrar att jag inte passade på att gå ut lite i solen i går, men trodde på vädergubbarna som lovade sol i dag. Hoppas nu på morgondagen.

Livets spel

Nu har jag varit pensionär 23 år blev det tidigt p.g.a. sjukdom. Men jag har aldrig haft så mycket arbete som nu. Förr arbetade jag för min lön och hann med att vara scoutledare på flera nivåer, ordförande i kåren och i kören. Men som regel höll jag till på hammaplan. Nu flackar jag och far hit och dit med olika uppgifter, är hemma då och då. Försöker då hinna med att röja upp hemma och träffa min familj eller åtminstone ringa och prata med dem.
Tänk om alla som räds för pensionen kunde ta ett förtroendeuppdrag, märk väl jag skrev ett, i någon ideell förening. Lönen är noll men tänk vad det ger tillbaka av glädje och vänskap.
Själv arbetar jag för Hjärt och Lungsjukas Riksförbund och en del för Hjärt och Lungsjukas Länsförening Västra Götaland. inom vår organisation finns c;a 160 lokalföreningar som välkomnar alla. Hjärt elller Lungsjuk, anhörig eller stödjande som vill arbeta för vår sak. Vi står på tre ben Opinionsbildning, Hjärt-lungskola och trygghet stöd och gemenskap. Är politiskt och religiöst obundna. Har du någon som tycker livet är tråkigt, har inget att göra. Tipsa om hur många som behöver en hjälpande hand.

Eftervård

Jag är irriterad. I minst 20 år har Hjärt och Lungsjukas Riksförbund arbetat för en likvärdig och bättre eftervård för alla inom Sveriges gränser. Vi har kartlagt hur eftervården fungerar och genom detta arbete har det också blivit bättre eftervård, Jag var med och följde upp den första riktiga sjukhusenkäten år 1996 den var då hemlig så den förfärades i kassaskåp. Sedan har det följts upp, numera 2 gånger/år. Nu kom Hjärt- lungfonden med en undersökning och då är alla medier på språng. Hoppas vår undersökning också får lite med av kakan.

Eftervård

Jag är irriterad. I minst 20 år har Hjärt och Lungsjukas Riksförbund arbetat för en likvärdig och bättre eftervård för all inom Sveriges gränser

Dagen efter

I dag har jag varit till banken och gjort klart med dödsbodelning. Känns både bra och dåligt, vet inte riktigt hur jag skall hantera mina känslor kring det här. Det verkar som ett definitivt slut på epoken med mitt äktenskap och så måste det väl bli även om det är svårt att acceptera. Har också besökt min läkare för mina händer är så onda. Fick nu konstaterat att det är reumatism så det känns lite hårt. Tycker det räcker med all den medicin jag redan äter för olika sjukdomar. För att råda bot på tristessen har jag varit på Bowlingklubbens damsektions möte en stunds trevlig samvaro med smörgåstårta och småprat. Har talat i telefon resten av kvällen. Det blev en liten rundresa det också Stockholm, Hjo, Danmark och Uddevalla. Vi talade inte om vädret så det var nog ganska bra överallt annars hade det nog nämnts.

Svår dag

Den här dagen har det gått åt många tårar. Det är halvårsdagen för min mans dödsdag. Har försökt fördriva tiden på alla sätt. Rensat svamp, städat och gått igenom 50 stycken album från min barndom och uppåt. Allt för att tiden sakll gå. Nu är dagen snart slut och jag kan gå till sängs och försöka sova. Hoppas det känns bättre i morgon. Det är inte så lätt att förskjuta minnen från 57 år tillsammans. Jag flyttade ihop med honom när jag var 15 år, så det är som att halva jag försvinner. Jag kan se de vackra stunderna och minnena, men vissa dagar blir det bara saknad som finns kvar

Skön vila

Har nu vilat upp mina ben, så det känns jättebra. Mina hälsenor har också blivit bättre, behöver inte kryckor och kan gå utan att halta. När jag vaknade i går morse var det skönt att slippa åka ut med bilen, den var full med is. Det hade varit så kallt att det var is kvar ända fram till lunch. I går var stora slappardagen bara vila och packa upp. Ja det är klart det behövdes att ladda tvättmaskinen ett par gånger. I dag var det ett måste att åka till affären, efter att ha varit borta över en vecka och inte handlat någon mat på tre veckor, kan jag meddela att det nästan skrek när kylskåpsdörren öppnades. Har nu handlat både fisk och kött till middagar under helgen, det kostade inte så mycket. Det som blev dyrt var maten till mina små gäster utanför fönstret, 525 kr. kostade det kalaset och det kanske räcker i en vecka. Undrar vem jag skall få som sponsrar mig. Det är kommunen och regionen som bildat naturreservatet och jag matar. Får nog försöka där.