Vinter i november

Ja, då har vintern verkligen slagit till. Hela Västsverige alltså vi som bor sydväst om Vänern har fått en meter snö. Känns inte särskilt trevligt att tänka på när man har KOL och inte orkar så mycket. En snäll granne kom en kväll när jag varit insnöad några dagar och tog bort det mesta med sin traktor. Min yngste son som bor bara 3,5 mil härifrån kom och skottade nästa dag. Han höll på i 4 timmar. Det kan nämnas att han är mycket vältränad och ändå tog det så lång tid. Dagen efter behövde min dotter behövde skjuts så jag tog en chans att kunna hjälpa henne, mycket dumt av mig för naturligtvis körde jag fast i snön på tomten. Så då var det dags igen Dotter och måg fick komma den här gången och skotta mig loss och dessutom göra rent gårdsplanen. Nu lovar de mera snö så jag bävar för fortsättningen på denna vinter. Just nu är det -10 kallt och då kan jag ju ändå inte vara utomhus Kallare har de också sagt det skall bli. Undrar hur resten av vintern skall te sig. Hoppas det finns hjälp att få när det strular till sig. Kommunen bara svarar att det står 100 i kö för att få skottat. De lovar så stort att alla som vill skall få bo kvar hemma och få den hjälp de behöver. Som det ser ut nu är det många som ingen hjälp får. Jag klarar mig för jag har barn som bor i närheten och ställer upp då de kan. Men det är många som är helt ensamma, hur blir det med dem? Konstigt det är vinter varje år men de styrande har glömt det i budgeten varje gång. naturligtvis måste det gå åt mer folk när det är vinter och svårt att ta sig fram. Protestera om ni inte får den hjälp de behöver.

Hösttankar

November skall enligt de flesta vara årets värsta månad. OK de är som regel mörk, regnig och slaskig. Men vi är ett folk som har bostäder, de flesta av oss. Som regel har vi också värme på ett eller annat sätt. På de flesta platserna har det även anordnats liggplatser inomhus för de hemlösa. Vi får alla hjälpas åt att ge dem en fristad någonstans Har vi råd med all hjälp utomlands så har vi också råd med hjälp till de behövande inom vårt eget land. Det är lätt att skylla på någon men rannsakar vi oss själva tillräckligt Vi som är sjuka tycker kanske att vi har det värst, men det finns alltid någon som har det värre. Jag kom till sjukhuset i dag för att besöka en vän, visste inte i vilken sal hon låg, var naturligtvis se också. Jag frågade e ur personalen var min vän låg. Oj sa hon har du sprungit uppför trapporna eftersom du är så andfådd Nej jag har KOL sa jag. Hon tittade lite konstigt på mig men visste inte vad det var. Kan ni tänka en sjuksköterska som inte förstår vad KOL är. Man blir rädd, hur står det till med vår sjukvård egentligen. Jag var inne lite på det där att visa hänsyn. Min 12-åring har på nytt skänkt oss en dikt.

"Du säger förlåt när ont du gjort, skall det sedan vara bra och glömt
det onda du gjort som sårat så djupt i ett annat människokött.

Du skär att sår på din kropp någonstans ett sår som är djupt och fult.
du sätter ett plåster utanpå men det djupa såret inunder finns ändå

En plåsterlapp är ju bara ett förlåt som skall täcka blodet du ser
Inunder gör det lika ont Tänk på att såret du gjort med din elakhet gör ont under plåstret förlåt.

Det är inte alltid det läker igen det kan värka i många år
var alltid försiktig så du ej gör några sår varken med kniv eller hårda ord.

Det är allt bra att säga förlåt ibland för skador från mun och hand
Men du vet ju att det bara ytan når ty plåstret förlåt läker inga sår

Försök i stället att leva så att du aldrig behöver sätta något plåster på
Men om du ändå lämnar sår på livets stig Glöm ej att viska kan du förlåta mig."

Kan inte i min vildaste fantasi förstå hur en 12 åring kan ha så vuxna tankar. Jag älskar de här dikten den är min favorit i hela hennes diktsamling. Den säger så mycket.

Funderingar jag lånat till en del.

Visst är det skönt när solen skiner och det är hög luft som man kan vistas i utomhus. Det som är kruxet kallt, stark vind som blåser genom märg och ben. Hjälper inte hur mycket man sätter på sig. Man kan inte heller alltid gå med vinden i ryggen. Ja det skulle vara om någon kom och skjutsade en hem då. Vi hjärt och -lungsjuka har dessa problem, inte alla kanske men väldigt många. Jag vill gärna citera en dikt skriven av en flicka på 12 år. Hennes namn är Barbro Carlen.
Har du tänkt på hur vacker en morgon kan vara?
Luften är som en såpbubbla och himlen färgas av solstrålar.
Fåglarna har ju också sina popidoler, de har ju kråkorna och skatorna.
Men de har ju också Beethoven och Mozart--- där finns ju bofinkar och lärkor.
Alla människor kan ju lyssna på den musik de tycker bäst om.
Vet du varför naturens musik är så vacker?
Kanske du inte hört någon enda ton när du gått ut i naturen.
Då vet du ju inte ens att den är vacker!
Vet du också att du kan höra men vara döv ändå.
Du kan se men vara nästan blind.
Vill du veta vad jag ser i skogen en höstdag?
Skall jag berätta!
Jag ser höga, vackra träd som har massor med guldblad,
jag ser små svampar som bor tillsammans som lyckliga familjer.
Dom är riktiga vänner, dom håller ihop ständigt.
Jag hör fågelpappa sjunga för sin fru.
Jag ser guldmattan på marken som träden gjort.
Jag ser också den lilla ekorren som letar efter nöten som han gömt.
Jag kan titta på myrorna i deras hus.
Jag kanske ser en hare som skuttar förbi,
vindens stilla sus i träden kan jag både se och höra,
och grodornas kväkande passar också in i skogens melodi.

Tänk en tolvåring som skriver så. önskar jag hade den ådran
Jag har fler underbara dikter av henne.

Funderingar jag lånat till en del.

Visst är det skönt när solen skier och det är hög luft som man kan vista

Nya intryck

I dag har jag fått omvärdera mina tankar om en del personer. Tyvärr är jag den typen som tror alla om gott. Tänk så fel man kan ha. Det där med personkännedom är jag tydligen helkass på. Det känns tungt när man kommer underfund med hur fel man hade. Jag vill inte bli en sån som tror illa om folk så jag behärskar mig. Får ta nya tag och glömma det tråkiga, försöka hoppas på att jag bedömer rätt nästa gång. Vad som skrämmer mig är, tänk om den som jag bedömt som oseriös verkligen var den som var seriös. Måste nog ta längre tid på mig för att utröna vem som är vem. Får nu ta krafttag och glömma bort det tråkiga och satsa på det som är trevligt istället. Men egentligen var spåkulan lite oseriös i dag för jag fick ingen gäst som skottade sig in. Okey jag har i alla fall haft en bra dag, bara lite ont av KOLen och mina händer. Värktabletter hjälper för det ena men inte för det andra. Solen tittade fram några minuter, men i övrigt mulet och grått. Hoppades på lite regn så snöplogvallen skulle minska, men det blev kallt i stället. Men det går ingen nöd på mig, har medicin, mat och kaffe, ström och värme. Telefonen fungerar också fortfarande. Här är lugna gatan.

KOL och blåst

I dag är vädrets makter inte nådigaför någon tror jag. Men för hjärt och-lungsjuka är den definitivt mycket dålig. Det blåser kuling och snöar därför horisontalt. Jag var tyvärr tvingad att ge mig ut i busvädret, hade tid på röntgen för att kolla mina händer. De är onda som ögat och svullna som prinskorvar. Bilen är bra rustad för vädret med fina dubbdäck så det gick bra så länge jag satt i den. Först ut med Inki till familjen som skulle passa henne, fick ingen luft. Ändå åkte jag så nära ingången som det gick. Kom till lasarettet, har ju inget parkeringstillstånd, där är det långt till parkering. När jag efter en jobbig promenad äntligen var inomhus så var det bara att ställa sig och hålla i ett räcke för att få lite luft. Som tur var hade jag god tid på mig för jag fick först stå länge, sedan satte jag mig på en bänk tills andningen blev någorlunda normal. Sedan blev det samma visa när jag skulle till bilen igen. Fick vila en lång stund innan jag kunde köra hemåt. Hade tur för de var ute med Inki så jag slapp gå ur bilen då. Det här blev en riktig klagovisa, men det är besvärligt när man måste ut i sådant väder som i dag. Men nu har jag vilat och sitter och tittar ut på det vita och mår bra i stugvärmen.

Bra och dåligt

Så har man varit i huvudstaden igen, en dag med stadgekommittén och en dag med förbundstyrelsen.
Jag tyckte det var en strålande kommitté vi fick samspelta och vältaliga allihop. Det kändes genast som vi länt varandra länge och alla verkade trivas. Anders är tuppen i hönsgården, i bland fick han ge sig, andra gånger någon av oss andra. Men vi diskuterade oss fram till bra lösningar.
Förbund styrelsemötet var också en bra tillställning, diskussionens vågor gick höga, men vi enades om beslutet till sist. Det är högt i tak och alla får sin chans att tycka till. En bra förutsättning för ett gott arbete.
Så kom då det dåliga. Kom till Bromma och av någon anledning var så gott som alla flyg försenade, ena gången var det för dåligt med flygledare andra var det något fel i luftrummet. Vi kom i alla fall i väg någorlundaoch landade bara en halvtimme för sent här på flygplatsen. Det kändes ju bra, men sedan. Taxi Väst är företaget som sköter flygtaxi här. Det skulle dom inte få. För andra gången på tre veckor så fick jag vänta på taxi mer än en halv timme. Flygtaxi skall finnas på plats när flyget kommer. Det värsta är att när man ringer så ljuger dom att det tar bara tio minuter nästa telefonsamtal så kommer de om några minuter och så häller de på. Nej bort med Taxi Väst från flygtaxi. När Trollhätte taxi skötte det så var det aldrig några problem. Jag är arg och tänker begära kompensation för all vänta. Den snälla tjänstemannen på flygterminalen som stannade på övertid för att hålla mig sällskap vill jag Tacka så Hjärtligt.