Natten är sen och jag kan inte slappna av och sova. Vet inte varför, finns egentligen ingen anledning men det är så här ibland. Då är det tur att man inte har någon tid att passa i dag, utan kan gå och strosa lite bara. Det blir troligen regn i dag igen, såg på regnmätaren att vi fått 174 mm den här manaden. Gräset växer och det är så sankt i marken att jag inte kan klippa med min åkgräsklippare. Det är för stor risk att jag fastnar i gräsmattan.

Hösten har kommit och naturen färgas av alla löv som prunkar i grönt, gult, brunt och rött, vackra bilder som samlas på näthinnan. Det är fortfarande rätt varmt ute så än klarar jag mig utan den värme som behövs lite senare. Det bästa med hösten är att jag mår bättre då, slipper gnälla över värme och har lättare att andas. Jag behöver den lite fuktiga luften som hjälper mig att få mer syre.

I dag har jag varit på ögonbottenundersökning p.g.a. min diabetes, vad de kunde se fanns inga större förändringar i ögonen vilket jag är evigt tacksam för. Har under en tid känt det som jag är svullen under ögongloben så jag var lite undrande över hur det skulle se ut. Skall ut och köra ganska mycket nu under ett par veckor.

Dagarna försvinner snabbt nu, det är många timmars mörker varje dygn, lamporna behöver vara tända hela dagarna om man ska jobba med något som kräver att man ser bra. Svampen frodas i alla fall och jag har haft turen att få lite svamp av grannar, dessutom har Magnus varit hem så jag har fått sällskap ut i skogen och plocka lite själv. Bra att ha inför vintern. Har också orkat koka lite äppelmos, så nu finns det ganska mycket i frysen.

Klockan är nu 20 minuter över 3 på natten och jag ska göra ett försök att sova en stund.

Tung dag, men ändå en dag att minnas. Karl-Erik skulle ha blivit 85 år i dag, ljus och blommor vid minnesträdet. Solen skiner så ljuset syns inte förrän i kväll, men det finns där. Laila och jag var upp till minnesplatsen och strödde rosenblad, Gladiolus finns vid fotot som står på sidebordet. Det är en vacker födelsedag med 22,5 ute så det är väl som vanligt att efter K-E.s födelsedag så kommer hösten.

I dag kom också den färdiga boken som jag skrivit. Konstigt så mycket som det krånglat, att den var klar just till i dag. Skall försöka titta genom den och se att det inte finns några fel.

Äppen ligger och väntar på att bli skalade till mos, tog en del i går kväll och nu ska jag fortsätta. Har inte orkat än, det är så jobbigt för andningen att ta sig upp till minnesplatsen så jag måste vila när jag kom ner igen. Men peppar,peppar jag är så bra som jag kan vara just nu. Ingen förkylning eller annat som stör min andning. Det är bara det att man inte orkar motionera så mycket, för då blir man helt slut. Man är inne i ett ekorrhjul, orkar man inte motionera så får man ännu sämre kondition. Slutledningen blir ju att man orkar mindre för varje dag. Nej nu ska jag inte vara negativ kanske orkar jag mer nästa vecka.

Sommar betyder också oväder som t.ex. åska den 22 så tog åskan mitt bredband och tre telefoner. Hade precis köpt mig 2 nya då det var dags igen nu var det 2 telefoner som gick. Nu har jag bara en kvar som jag hoppas ska hålla tills jag hunnit köpa några nya.

Har haft besök av min bror och svägerska ett par dagar, de var på väg hem till dalarna efter att ha besökt contryfestivalen i Gränna. Min kära bror spelar dragspel, så på hans sommarlista står en hel del spelmansstämmor och kontra galor här och där. Här hos mig blev det ingen tid till spelning i år, vi hade mycket att bestyra och i går tog jag dem med för att se lite på Bohuslän. Senast de var med till bohuskusten var 1969 så det var ett tag sedan.

Vi tog min husbil och åkte till Nötö som ligger mellan Hunnebostrand och Kungshamn, passerade Sotenkanalen och kon ut på Ramsvikssidan men jag gillar de kala klipporna ner mot Nötö så där tillbringade vi största delen av dagen. En underbart vacker sensommardag solen sken och en svag bris gjorde att det blev alldeles lagom varmt. Vi har alla tre KOL i olika grader men vi njöt verkligen av att vara i havsbandet. Synd bara att tiden var så kort, vi kunde gärna ha varit kvar därute en natt då vädret i dag är lika skönt. Men de har som jag ont om tid trots att de också har nått pensionsåldern. Tyvärr så har mina båda bröder inte lyckats med konststycket att sluta röka, trots KOL vilket jag har svårt att förstå. Men det är ingen ide att storasyster tar ton för jag har insett att de inte lyssnar. Lika lite som min dotter som väl också kommer att fastna i KOLträsket tyvärr. Tur att mina söner har förstått allvaret och lagt av med lasten för många, många år sedan.

Mår nu ganska bra i både astma och KOL har lugna perioder nu då vädret passar mig. Är lycklig för varje dag som går och det känns braT

Semesterresa 2011

Jag och mitt äldsta barnbarn i Sverige skulle ta en tripp norrut. Starten skulle ske den 1 augusti, men med tanke på att det var så varmt beslutade vi att åka rean den 31 juli. Då var det inte så varmt då starten skedde klockan 17 . Mitt fordon är en husbil från 1988 med 0 AC finns bara KD dessutom finns det ingen servo så det gäller att ha starka armar. Mikael har inget körkort så han får sköta markservicen. Vi hade beslutat att ta in på en camping i Arboga när vi kom dit var den stängd klockan var 21 och vi behövde komma till vila. Av princip ligger vi inte på rastplatser utan ville vara där vi var säkra. Då kom telefonen fram ringde mina goda vänner från Hjärt och Lungsjukas Länsförening i Västmanland Lena och Stig kan vi få sova på er gårdsplan i natt. Svaret blev jakande så vi åkte vidare till Västerås och fick där en trevlig pratstund med kaffe i slogboden, en skön kväll utan besvär av mygg. Kom i säng efter midnatt. Dagens etapp blev 40 mil.

Efter en skön natts sömn åkte vi vidare den 1 augusti med mera bagage i bilen, fina lampor att sätta upp när vi kom hem. Vårt nästa stopp blev i Tärnsjö där vi såg till mina svärföräldrars grav ansade lite och det kändes bra att ha fått den möjligheten en gång till detta år. Efter en lunchpaus fortsatte i till Gävle och flaggfabriken, den anställde där var vänlig nog att stanna en stund efter stängningsdags för att vi skulle kunna hämta våra flaggor. Västmanland till mina två äldsta och Dalarna till den yngste, dessutom en smålandsflagga som ska till Gotland. Snabbt åkte vi från den staden till nästa som var Hudiksvall där fanns campingen som vi besökt varje år under de 10 sista åren. det är ett lugnt och fint ställe Malncamping. Vi hade sol hela dagen och det var jobbigt för både hunden och oss så när vi kom fram var det ljuvligt att bara sitta ner och vila i skuggan. Jag har en kusin i staden så just som vi stannat ringde hon och undrade var vi var. Dagen hade varit lite ansträngande så det blev tidigt sänggående den här dagen. Vi hade avverkat 30 mil i stark värme.

Vaknade vid 8.30 det blev lite bråttom då Eva ( min kusin) och hennes Åke skulle hämta oss vid 10.30. Vi skulle äta hos dom och då vet man att det gäller en hel dag. Först åkte vi en tur upp till Köpmansberget och såg på utsikten, men då det var stekande sol så kom vi överens om att det bästa var att vistas på deras altan, varför ett besök på turistbyrån var den enda utflykt vi gav oss på i dag. Under dagen var det kaffe och mat flera gånger varvat med trevliga samtal om allt från släkt till världshändelser. Vi försökte få åka till campingen flera gånger men först vid 21.30 var Åke klar att skjutsa oss dit igen. En dag utan körning men trots det var vi trötta och kom i säng vid 23 tiden.

Vaknade utsövda och taggade för fortsättning. Delsbo fick bli platsen för lite påfyllning i kylskåpet , konstigt nog behövs mat även när man har semester speciellt då man som jag har diabetes och måste äta på bestämda tider för att hålla sockret i schack Så kom en av höjdpunkterna då man är i Hälsingland, besök hos Bror-Erik, konstnär i Bjuråker vid de vackra Dellensjöarna. Där inhandlade jag almanackor för 2012 och Mikael köpte sig en akvarell som han blivit förtjust i redan förra året. Efter att ha pratat och skojat en stund med honom ställde vi kosan mot Hedviksfors. Där har jag en kusin på mammas sida, Eva är från Pappas sida, Arne heter han. Det är lite märkligt han är ett halvt år äldre än mig men vi sågs för första gången förra året. Han är son till en av mina morbröder som föddes utom äktenskapet som skulle hållas hemlig. Givetvis blir det mycket släktprat då han vet väldigt lite om släkten, jag är den i släkten som är äldst näst honom, så jag kan mest om alla som har funnits gammalt tillbaka. Vädret verkade fint men plötsligt började det ösregna, vi trodde det var hagelskurar men det var stora regndroppar som slog mot fönstren. Skuren varade c:a 20 minuter sedan var det vackert väder igen. Mikael ville nog i väg ganska snart och vi försökte flera gånger åka utan att vara otrevliga men det blev kväll innan vi åkte vidare. Stoppet den här gången blev Stöde, där vi hittade en liten pittoresk tältplats. Den här dagen blev det bara 16 mil. Men det var skönt att lägga sig när klockan närmade sig 23.

Dagen började men lite städning och toatömning ett måste när man har husbil. Så ställde vi färden mot Östersund, åkte värdhus förbi och åkte ut till Frösön, hade tänkt oss in i kyrkan men där pågick en begravning så det får bli en annan gång kanske. Vi korsade hela ön och kom ut på vägen mot Trondhejm, fortsatte mot Järpen och vidare runt Kallsjön som jag har önskat sedan jag var 12 år. Då var jag nämligen i Järpen hos en moster och morbror. Önskar att det fanns bilder från den tiden. Jag åkte tåg från dalarna till Järpen iklädd, håll i er, lång blå kappa, grå hatt med blått flor på. Undrar om någon 12 åring i dag skulle sätta på sig det. Nåväl vi åkte mot Kallsedet och passerade Kall fortsatte sedan på andra sidan av sjön, tyvärr, för det var en hemsk väg. 4 mil på dålig grusväg. Inki hunden var helt förtvivlad över att åka på i stort sett en åker. Sent om sider kom vi fram till vägen mot Undersåker . Å så skönt med asfalt under hjulen igen. I Undersåker åkte vi ner mot Ristafallet och där fanns en camping som vi tog ín på. Mikael fick möjligheten att fota fallet från flera olika ställen och fick jättefina bilder av det kommer att få flera av dem att lägga in här senare. Så skönt det var att somna till bruset av fallet. Dagens etapp var 32 mil.

Vaknar av ösregn, gasolen slut så kylskåpet håller en temperatur av +15. Som tur är har vi en extratub med så Mikael får byta och strax får vi kyla igen. Startar färden mot ännu en fors. Vi passerar Åre men Mikael vill inte åka upp på skutan, det är för stor chansning. Molnen ligger över toppen och ibland går de ner mot Hummeln också och Mikael menar att det kanske blir så att när han kommer upp så ser han inget ändå. Denna gång är det Tennforsen som skall besökas. Mikael fotograferar den vackra forsen medan Inki och jag tar igen oss på parkeringen, tyvärr orkar jag inte gå så långt så jag kan se skådespelet, men är glad åt att kunna se de fina bilderna som han tagit. Vi tar oss vidare på nersidan om Storsjön och vid Åsarna tar vi av mot Ljungdalen. Vi ser massor med ren och faktiskt också en älg, den är ovanligt ljus. Vi har regn till och från under vägen men det är inte så varmt och det är skönt. Dagens slutstation är Flatruet och där frångår vi principen om att alltid ligga på camping. Vi 'är flera husbilar och husvagnar så det är som en camping i alla fall. Somna gott efter en resa på 35 mil.

Vi sover i molnen vaknar med moln runt om, så småningom lättar molntäcket och Míkael drar ut på fjället för att fotografera, det är ren överallt, vi har aldrig sett så mycket ren här förr. Det är faktiskt så att det är svårt att se sig om utan att se renar. Jag älskar ju de djuren så det är rena julafton för mig. Solen tittar fram, men plötsligt så kommer det åskmoln och det mullrar ordentligt. Jag blir orolig för det känns inte bra med Mikael på kalfjället och det åskar. Efter en stund så kommer en ny duschad Mikke med tvättade kläder. Han är så blöt så han kunde lika väl ha badat med kläderna på. Det tog 4 dagar innan vi fick hans jacka torr. När han fått torra kläder så kommer solen igen men nu är han nöjd med sin dag på fjället så vi drar vidare till Mittådalen, vi handlar lite vykort m.m. Mikael köper ett halsband till mig som tack för åkturen det är maken till de örhängen jag fick förra året, jag inhandlar en samering. Vi tar det lugnt i dag och åker bara till Funäsdalens camping så dagen etapp blir kort bara 5 mil Dagen har bjudit på allt utom hagel och snö.

Vaknar till en molnig dag. Funäsdalen får bli nästa sopp för bunkring. Ställer därefter kosan mot Idre Passerar Sveriges högsta by Högvålen. Fotar ännu några renar och vädret är omväxlande men inget regn i dag. Väl i Idre så åker vi upp på Nipfjället 1295 m Där passerar vi Trollvägen. En märklig upplevelse, vägen lutar neråt då det kommer en skylt som säger Stäng av motorn och frikoppla. Då börjar min 3,5 ton tunga bil att backa av sig själv. Nå väl efter det så fortsätter vi upp på fjället och tar några fler kort. Ner från fjället åker vi utan att motorn behöver jobba alls. Vi har nu regn ibland och det känns lite kallt. Åker till Särna och campingen där, nu kommer cupevärmaren fram för den behövs. Somnar skönt när det blir varmare. Etappen i dag har blivit 33 mil.

Vaknar till sol på en blå himmel, åker ner mot Älvdalen och vidare mot Orsa och Grönklitt, Mikael ska få se sig om där. Jag var där 1996 så det finns ingen liknelse med det i dag, men som vanligt sätter orken käpp i hjulet. Trösten är att jag får se alla bilder Mikael tar och det gör mig nöjd. När Mikael kommer tillbaka så har han köpt en bok till mig om alla djur, det är en jubileumsbok så det är mýcket att läsa om parkens tillblivelse m.m. mycket intressant. Dessutom får jag en björn och ett par nyckelringar med björnar på. Kvällen börjar bli sen och vi får söka nattläger, vi får skippa Orsa tyvärr blir det ingen träff med Aino i år heller spar den till nästa år. Vi passerar Malung. Campingen i Stöllet blir var sista anhalt innan vi kommer hem. Där får Mikael sina första myggbett i år 4 stycken, i Värmland. Etappen blev 25 mil.

Vaknar till ett grått och mulet väder. Åker ner mot Årjäng, för att se lite mer drar vi till Charlottenberg vidare till Bengstfors i Dalsland och vidare hem. Vi har omväxlande regn och sol under dagen. Kommer hem jättetrött sfter 38 mil den sista dagen.

En semesterresa med barnbarnet Mikael är slut för den här sommaren, vi har haft alla sorters väder utom hagel och snö. Vi är nöjda ändå vi bor i ett land som har jättemycket att se vädret kan ingen rå på och det är tur för tänk vad mycket mer det fanns att strida om då. Vi tycker att man får rätta sig efter det väder som finns man kan ändra i programmet så det passar. Vi har haft en härlig semester med många upplevelser.

lLivet förändras och man kommer till insikt över att de egna plågorna är små, små bagateller mot andras. Massakern i Norge den 22 augusti är överskuggande allt. Tänk så tacksam man kan vara över att inte flera drabbas av liknande övergrepp. Jag har gråtit fredag-lördag och söndag ja även i dag har tårarna runnit. Jag har ingen anhörig som har drabbats, ingen direkt bekant som jag vet men jag tänker på alla som mår dåligt över illgärningen. Ser och hör de som var med och fick springa för sina liv, vi är inte i krig men så måste det kännas att vara i krigszoner. Hoppas de unga som var med har styrka nog att komma över traumat. Man känner sig så maktlös, skulle vilja vara en stöttepelare för dem som har det svårt. En person som fanns till hands för att trösta och hjälpa. Svårast är det nog ändå att försöka förstå hur en person, en människa som du och jag , kan utföra något sånt här. Hur kan det slå så slint i hjärnan att man bara för att få människors uppmärksamhet kallblodigt kan skjuta ner sina medmänniskor. Visst han måste tro att alla är nån sorts marionetter som reser sig upp igen. Som ett barn tror att det inte gör ont att slå någon. Jag är inte kapabel att förstå det hela äe bara så oändligt ledsen å andras vägnar.

Hej alla mina vänner. Äntligen har jag fått ordning på min blogg har skrivit massor av gånger men det har varit omöjligt att publicera.

över halva sommaren ahr gått och jag har bara varit ut med husbilen en gång åkt så där 100 mil. Vädret har varit emot mig, det hat i mitt tycke varit allt för varmt. Det är hopplöst att orka något när det känns som syret har försvunnit alldeles. Men jag har tagit vara på de dagar då det varit regn och svalt.

Det har haft det goda med sig att jag jobbat vid datorn ganska mycket, en takfläkt och en fläkt på golvet har gjort mig lagom sval. Jag har skrivit färdigt min biografi, det känns skönt för mig. Om den sedan blir uppskattad av barn, barnbarn och så småningom barnbarnsbarn samt närmaste släkten det återstår att se.

Våren och försommaren har varit jobbiga både på det ena och det andra planet. Hälsan är lite si så där men det är man van så det accepterar man. Värre är saknaden sedan man blev ensam, på något sätt har sorgen hunnit i fatt mig. Kanske är det just detta att allt är klart med socialstyrelsen och LÖF som gör att man slappnar av och då känns det mer. Ska nu börja ta tag i uppröjning av alla rum i huset, har klarat av köket och fått hjälp av min yngste son att lägga in klickgov så nu är det ljust och fint. Får ta lite i sänder, bar mig dumt åt i går så ryggen har varit paj i dag. Det gäller att känna efter före.

Har varit ute och gjort lite hjärt-lungräddningsutbildningar för olika föreningar och arbetsplatser. har en inbjudan liggande till en av förenigarna inom Hjärt och Lungsjukas Riksförbund som jag ska anta. Det blir trevligt att återses till hösten.

Klickgolv

Besök av barn och barnbarn idag.