Natten är sen och jag kan inte slappna av och sova. Vet inte varför, finns egentligen ingen anledning men det är så här ibland. Då är det tur att man inte har någon tid att passa i dag, utan kan gå och strosa lite bara. Det blir troligen regn i dag igen, såg på regnmätaren att vi fått 174 mm den här manaden. Gräset växer och det är så sankt i marken att jag inte kan klippa med min åkgräsklippare. Det är för stor risk att jag fastnar i gräsmattan.

Hösten har kommit och naturen färgas av alla löv som prunkar i grönt, gult, brunt och rött, vackra bilder som samlas på näthinnan. Det är fortfarande rätt varmt ute så än klarar jag mig utan den värme som behövs lite senare. Det bästa med hösten är att jag mår bättre då, slipper gnälla över värme och har lättare att andas. Jag behöver den lite fuktiga luften som hjälper mig att få mer syre.

I dag har jag varit på ögonbottenundersökning p.g.a. min diabetes, vad de kunde se fanns inga större förändringar i ögonen vilket jag är evigt tacksam för. Har under en tid känt det som jag är svullen under ögongloben så jag var lite undrande över hur det skulle se ut. Skall ut och köra ganska mycket nu under ett par veckor.

Dagarna försvinner snabbt nu, det är många timmars mörker varje dygn, lamporna behöver vara tända hela dagarna om man ska jobba med något som kräver att man ser bra. Svampen frodas i alla fall och jag har haft turen att få lite svamp av grannar, dessutom har Magnus varit hem så jag har fått sällskap ut i skogen och plocka lite själv. Bra att ha inför vintern. Har också orkat koka lite äppelmos, så nu finns det ganska mycket i frysen.

Klockan är nu 20 minuter över 3 på natten och jag ska göra ett försök att sova en stund.

Tung dag, men ändå en dag att minnas. Karl-Erik skulle ha blivit 85 år i dag, ljus och blommor vid minnesträdet. Solen skiner så ljuset syns inte förrän i kväll, men det finns där. Laila och jag var upp till minnesplatsen och strödde rosenblad, Gladiolus finns vid fotot som står på sidebordet. Det är en vacker födelsedag med 22,5 ute så det är väl som vanligt att efter K-E.s födelsedag så kommer hösten.

I dag kom också den färdiga boken som jag skrivit. Konstigt så mycket som det krånglat, att den var klar just till i dag. Skall försöka titta genom den och se att det inte finns några fel.

Äppen ligger och väntar på att bli skalade till mos, tog en del i går kväll och nu ska jag fortsätta. Har inte orkat än, det är så jobbigt för andningen att ta sig upp till minnesplatsen så jag måste vila när jag kom ner igen. Men peppar,peppar jag är så bra som jag kan vara just nu. Ingen förkylning eller annat som stör min andning. Det är bara det att man inte orkar motionera så mycket, för då blir man helt slut. Man är inne i ett ekorrhjul, orkar man inte motionera så får man ännu sämre kondition. Slutledningen blir ju att man orkar mindre för varje dag. Nej nu ska jag inte vara negativ kanske orkar jag mer nästa vecka.

Sommar betyder också oväder som t.ex. åska den 22 så tog åskan mitt bredband och tre telefoner. Hade precis köpt mig 2 nya då det var dags igen nu var det 2 telefoner som gick. Nu har jag bara en kvar som jag hoppas ska hålla tills jag hunnit köpa några nya.

Har haft besök av min bror och svägerska ett par dagar, de var på väg hem till dalarna efter att ha besökt contryfestivalen i Gränna. Min kära bror spelar dragspel, så på hans sommarlista står en hel del spelmansstämmor och kontra galor här och där. Här hos mig blev det ingen tid till spelning i år, vi hade mycket att bestyra och i går tog jag dem med för att se lite på Bohuslän. Senast de var med till bohuskusten var 1969 så det var ett tag sedan.

Vi tog min husbil och åkte till Nötö som ligger mellan Hunnebostrand och Kungshamn, passerade Sotenkanalen och kon ut på Ramsvikssidan men jag gillar de kala klipporna ner mot Nötö så där tillbringade vi största delen av dagen. En underbart vacker sensommardag solen sken och en svag bris gjorde att det blev alldeles lagom varmt. Vi har alla tre KOL i olika grader men vi njöt verkligen av att vara i havsbandet. Synd bara att tiden var så kort, vi kunde gärna ha varit kvar därute en natt då vädret i dag är lika skönt. Men de har som jag ont om tid trots att de också har nått pensionsåldern. Tyvärr så har mina båda bröder inte lyckats med konststycket att sluta röka, trots KOL vilket jag har svårt att förstå. Men det är ingen ide att storasyster tar ton för jag har insett att de inte lyssnar. Lika lite som min dotter som väl också kommer att fastna i KOLträsket tyvärr. Tur att mina söner har förstått allvaret och lagt av med lasten för många, många år sedan.

Mår nu ganska bra i både astma och KOL har lugna perioder nu då vädret passar mig. Är lycklig för varje dag som går och det känns braT

Semesterresa 2011

Jag och mitt äldsta barnbarn i Sverige skulle ta en tripp norrut. Starten skulle ske den 1 augusti, men med tanke på att det var så varmt beslutade vi att åka rean den 31 juli. Då var det inte så varmt då starten skedde klockan 17 . Mitt fordon är en husbil från 1988 med 0 AC finns bara KD dessutom finns det ingen servo så det gäller att ha starka armar. Mikael har inget körkort så han får sköta markservicen. Vi hade beslutat att ta in på en camping i Arboga när vi kom dit var den stängd klockan var 21 och vi behövde komma till vila. Av princip ligger vi inte på rastplatser utan ville vara där vi var säkra. Då kom telefonen fram ringde mina goda vänner från Hjärt och Lungsjukas Länsförening i Västmanland Lena och Stig kan vi få sova på er gårdsplan i natt. Svaret blev jakande så vi åkte vidare till Västerås och fick där en trevlig pratstund med kaffe i slogboden, en skön kväll utan besvär av mygg. Kom i säng efter midnatt. Dagens etapp blev 40 mil.

Efter en skön natts sömn åkte vi vidare den 1 augusti med mera bagage i bilen, fina lampor att sätta upp när vi kom hem. Vårt nästa stopp blev i Tärnsjö där vi såg till mina svärföräldrars grav ansade lite och det kändes bra att ha fått den möjligheten en gång till detta år. Efter en lunchpaus fortsatte i till Gävle och flaggfabriken, den anställde där var vänlig nog att stanna en stund efter stängningsdags för att vi skulle kunna hämta våra flaggor. Västmanland till mina två äldsta och Dalarna till den yngste, dessutom en smålandsflagga som ska till Gotland. Snabbt åkte vi från den staden till nästa som var Hudiksvall där fanns campingen som vi besökt varje år under de 10 sista åren. det är ett lugnt och fint ställe Malncamping. Vi hade sol hela dagen och det var jobbigt för både hunden och oss så när vi kom fram var det ljuvligt att bara sitta ner och vila i skuggan. Jag har en kusin i staden så just som vi stannat ringde hon och undrade var vi var. Dagen hade varit lite ansträngande så det blev tidigt sänggående den här dagen. Vi hade avverkat 30 mil i stark värme.

Vaknade vid 8.30 det blev lite bråttom då Eva ( min kusin) och hennes Åke skulle hämta oss vid 10.30. Vi skulle äta hos dom och då vet man att det gäller en hel dag. Först åkte vi en tur upp till Köpmansberget och såg på utsikten, men då det var stekande sol så kom vi överens om att det bästa var att vistas på deras altan, varför ett besök på turistbyrån var den enda utflykt vi gav oss på i dag. Under dagen var det kaffe och mat flera gånger varvat med trevliga samtal om allt från släkt till världshändelser. Vi försökte få åka till campingen flera gånger men först vid 21.30 var Åke klar att skjutsa oss dit igen. En dag utan körning men trots det var vi trötta och kom i säng vid 23 tiden.

Vaknade utsövda och taggade för fortsättning. Delsbo fick bli platsen för lite påfyllning i kylskåpet , konstigt nog behövs mat även när man har semester speciellt då man som jag har diabetes och måste äta på bestämda tider för att hålla sockret i schack Så kom en av höjdpunkterna då man är i Hälsingland, besök hos Bror-Erik, konstnär i Bjuråker vid de vackra Dellensjöarna. Där inhandlade jag almanackor för 2012 och Mikael köpte sig en akvarell som han blivit förtjust i redan förra året. Efter att ha pratat och skojat en stund med honom ställde vi kosan mot Hedviksfors. Där har jag en kusin på mammas sida, Eva är från Pappas sida, Arne heter han. Det är lite märkligt han är ett halvt år äldre än mig men vi sågs för första gången förra året. Han är son till en av mina morbröder som föddes utom äktenskapet som skulle hållas hemlig. Givetvis blir det mycket släktprat då han vet väldigt lite om släkten, jag är den i släkten som är äldst näst honom, så jag kan mest om alla som har funnits gammalt tillbaka. Vädret verkade fint men plötsligt började det ösregna, vi trodde det var hagelskurar men det var stora regndroppar som slog mot fönstren. Skuren varade c:a 20 minuter sedan var det vackert väder igen. Mikael ville nog i väg ganska snart och vi försökte flera gånger åka utan att vara otrevliga men det blev kväll innan vi åkte vidare. Stoppet den här gången blev Stöde, där vi hittade en liten pittoresk tältplats. Den här dagen blev det bara 16 mil. Men det var skönt att lägga sig när klockan närmade sig 23.

Dagen började men lite städning och toatömning ett måste när man har husbil. Så ställde vi färden mot Östersund, åkte värdhus förbi och åkte ut till Frösön, hade tänkt oss in i kyrkan men där pågick en begravning så det får bli en annan gång kanske. Vi korsade hela ön och kom ut på vägen mot Trondhejm, fortsatte mot Järpen och vidare runt Kallsjön som jag har önskat sedan jag var 12 år. Då var jag nämligen i Järpen hos en moster och morbror. Önskar att det fanns bilder från den tiden. Jag åkte tåg från dalarna till Järpen iklädd, håll i er, lång blå kappa, grå hatt med blått flor på. Undrar om någon 12 åring i dag skulle sätta på sig det. Nåväl vi åkte mot Kallsedet och passerade Kall fortsatte sedan på andra sidan av sjön, tyvärr, för det var en hemsk väg. 4 mil på dålig grusväg. Inki hunden var helt förtvivlad över att åka på i stort sett en åker. Sent om sider kom vi fram till vägen mot Undersåker . Å så skönt med asfalt under hjulen igen. I Undersåker åkte vi ner mot Ristafallet och där fanns en camping som vi tog ín på. Mikael fick möjligheten att fota fallet från flera olika ställen och fick jättefina bilder av det kommer att få flera av dem att lägga in här senare. Så skönt det var att somna till bruset av fallet. Dagens etapp var 32 mil.

Vaknar av ösregn, gasolen slut så kylskåpet håller en temperatur av +15. Som tur är har vi en extratub med så Mikael får byta och strax får vi kyla igen. Startar färden mot ännu en fors. Vi passerar Åre men Mikael vill inte åka upp på skutan, det är för stor chansning. Molnen ligger över toppen och ibland går de ner mot Hummeln också och Mikael menar att det kanske blir så att när han kommer upp så ser han inget ändå. Denna gång är det Tennforsen som skall besökas. Mikael fotograferar den vackra forsen medan Inki och jag tar igen oss på parkeringen, tyvärr orkar jag inte gå så långt så jag kan se skådespelet, men är glad åt att kunna se de fina bilderna som han tagit. Vi tar oss vidare på nersidan om Storsjön och vid Åsarna tar vi av mot Ljungdalen. Vi ser massor med ren och faktiskt också en älg, den är ovanligt ljus. Vi har regn till och från under vägen men det är inte så varmt och det är skönt. Dagens slutstation är Flatruet och där frångår vi principen om att alltid ligga på camping. Vi 'är flera husbilar och husvagnar så det är som en camping i alla fall. Somna gott efter en resa på 35 mil.

Vi sover i molnen vaknar med moln runt om, så småningom lättar molntäcket och Míkael drar ut på fjället för att fotografera, det är ren överallt, vi har aldrig sett så mycket ren här förr. Det är faktiskt så att det är svårt att se sig om utan att se renar. Jag älskar ju de djuren så det är rena julafton för mig. Solen tittar fram, men plötsligt så kommer det åskmoln och det mullrar ordentligt. Jag blir orolig för det känns inte bra med Mikael på kalfjället och det åskar. Efter en stund så kommer en ny duschad Mikke med tvättade kläder. Han är så blöt så han kunde lika väl ha badat med kläderna på. Det tog 4 dagar innan vi fick hans jacka torr. När han fått torra kläder så kommer solen igen men nu är han nöjd med sin dag på fjället så vi drar vidare till Mittådalen, vi handlar lite vykort m.m. Mikael köper ett halsband till mig som tack för åkturen det är maken till de örhängen jag fick förra året, jag inhandlar en samering. Vi tar det lugnt i dag och åker bara till Funäsdalens camping så dagen etapp blir kort bara 5 mil Dagen har bjudit på allt utom hagel och snö.

Vaknar till en molnig dag. Funäsdalen får bli nästa sopp för bunkring. Ställer därefter kosan mot Idre Passerar Sveriges högsta by Högvålen. Fotar ännu några renar och vädret är omväxlande men inget regn i dag. Väl i Idre så åker vi upp på Nipfjället 1295 m Där passerar vi Trollvägen. En märklig upplevelse, vägen lutar neråt då det kommer en skylt som säger Stäng av motorn och frikoppla. Då börjar min 3,5 ton tunga bil att backa av sig själv. Nå väl efter det så fortsätter vi upp på fjället och tar några fler kort. Ner från fjället åker vi utan att motorn behöver jobba alls. Vi har nu regn ibland och det känns lite kallt. Åker till Särna och campingen där, nu kommer cupevärmaren fram för den behövs. Somnar skönt när det blir varmare. Etappen i dag har blivit 33 mil.

Vaknar till sol på en blå himmel, åker ner mot Älvdalen och vidare mot Orsa och Grönklitt, Mikael ska få se sig om där. Jag var där 1996 så det finns ingen liknelse med det i dag, men som vanligt sätter orken käpp i hjulet. Trösten är att jag får se alla bilder Mikael tar och det gör mig nöjd. När Mikael kommer tillbaka så har han köpt en bok till mig om alla djur, det är en jubileumsbok så det är mýcket att läsa om parkens tillblivelse m.m. mycket intressant. Dessutom får jag en björn och ett par nyckelringar med björnar på. Kvällen börjar bli sen och vi får söka nattläger, vi får skippa Orsa tyvärr blir det ingen träff med Aino i år heller spar den till nästa år. Vi passerar Malung. Campingen i Stöllet blir var sista anhalt innan vi kommer hem. Där får Mikael sina första myggbett i år 4 stycken, i Värmland. Etappen blev 25 mil.

Vaknar till ett grått och mulet väder. Åker ner mot Årjäng, för att se lite mer drar vi till Charlottenberg vidare till Bengstfors i Dalsland och vidare hem. Vi har omväxlande regn och sol under dagen. Kommer hem jättetrött sfter 38 mil den sista dagen.

En semesterresa med barnbarnet Mikael är slut för den här sommaren, vi har haft alla sorters väder utom hagel och snö. Vi är nöjda ändå vi bor i ett land som har jättemycket att se vädret kan ingen rå på och det är tur för tänk vad mycket mer det fanns att strida om då. Vi tycker att man får rätta sig efter det väder som finns man kan ändra i programmet så det passar. Vi har haft en härlig semester med många upplevelser.

lLivet förändras och man kommer till insikt över att de egna plågorna är små, små bagateller mot andras. Massakern i Norge den 22 augusti är överskuggande allt. Tänk så tacksam man kan vara över att inte flera drabbas av liknande övergrepp. Jag har gråtit fredag-lördag och söndag ja även i dag har tårarna runnit. Jag har ingen anhörig som har drabbats, ingen direkt bekant som jag vet men jag tänker på alla som mår dåligt över illgärningen. Ser och hör de som var med och fick springa för sina liv, vi är inte i krig men så måste det kännas att vara i krigszoner. Hoppas de unga som var med har styrka nog att komma över traumat. Man känner sig så maktlös, skulle vilja vara en stöttepelare för dem som har det svårt. En person som fanns till hands för att trösta och hjälpa. Svårast är det nog ändå att försöka förstå hur en person, en människa som du och jag , kan utföra något sånt här. Hur kan det slå så slint i hjärnan att man bara för att få människors uppmärksamhet kallblodigt kan skjuta ner sina medmänniskor. Visst han måste tro att alla är nån sorts marionetter som reser sig upp igen. Som ett barn tror att det inte gör ont att slå någon. Jag är inte kapabel att förstå det hela äe bara så oändligt ledsen å andras vägnar.

Hej alla mina vänner. Äntligen har jag fått ordning på min blogg har skrivit massor av gånger men det har varit omöjligt att publicera.

över halva sommaren ahr gått och jag har bara varit ut med husbilen en gång åkt så där 100 mil. Vädret har varit emot mig, det hat i mitt tycke varit allt för varmt. Det är hopplöst att orka något när det känns som syret har försvunnit alldeles. Men jag har tagit vara på de dagar då det varit regn och svalt.

Det har haft det goda med sig att jag jobbat vid datorn ganska mycket, en takfläkt och en fläkt på golvet har gjort mig lagom sval. Jag har skrivit färdigt min biografi, det känns skönt för mig. Om den sedan blir uppskattad av barn, barnbarn och så småningom barnbarnsbarn samt närmaste släkten det återstår att se.

Våren och försommaren har varit jobbiga både på det ena och det andra planet. Hälsan är lite si så där men det är man van så det accepterar man. Värre är saknaden sedan man blev ensam, på något sätt har sorgen hunnit i fatt mig. Kanske är det just detta att allt är klart med socialstyrelsen och LÖF som gör att man slappnar av och då känns det mer. Ska nu börja ta tag i uppröjning av alla rum i huset, har klarat av köket och fått hjälp av min yngste son att lägga in klickgov så nu är det ljust och fint. Får ta lite i sänder, bar mig dumt åt i går så ryggen har varit paj i dag. Det gäller att känna efter före.

Har varit ute och gjort lite hjärt-lungräddningsutbildningar för olika föreningar och arbetsplatser. har en inbjudan liggande till en av förenigarna inom Hjärt och Lungsjukas Riksförbund som jag ska anta. Det blir trevligt att återses till hösten.

Klickgolv

Besök av barn och barnbarn idag.

Äntligen har jag tagit mig tid att skriva på bloggen. Har nu skrivit färdigt min biografi och har bara jobbet att lägga in bilder kvar. Men det klarar jag inte så Mikael kommer hit för att hjälpa till med det. Har haft en besvärlig förkylning i sommar men nu är den i stort sett bra. Som Kolare 'r det jättebesvärligt när man får en jobbig infektion. Är glad för jag klarade av det utan att ta till antibiotika.

I övrigt har jag inte hört något från Socialstyrelsen ännu, men det är bara drygt 1 år sedan jag sände in anmälan, an ska väl inte förvänta sig för mycket. Allt är klart med LÖF som medgivit felbehandling av min make. Svaret jag fick var att han hade levt i dag om han blivit rätt behandlad, det var hårt. Hoppas att min skrivelse till socialstyrelsen resulterar i att det blir inskrivet i nationella riktlinjer att alla som fått en tyngd över sig ska scannas. Då är jag nöjd, för om jag kan rädda någon som hamnat i samma läge som jag känns det bra.

Hittills har sommaren varit varm, för varm för mig. Sitter för det mesta framför en fläkt samtidigt som jag har en snurrar över mig med sval luft. Lovar uppdatera mig ofta nu för att kompensera alla veckor jag inte skrivit.

Påsk

Nu har halva påsken försvunnit. Mikael har varit här i går och i dag, Magnus idag. Skönt med sällskap för dagen är tung, mycket tung. För ett år sedan begravde vi min älskade make och det är så svårt att tänka på. Ironiskt nog dog han påskafton i fjol och i år är hans begravningsdag på påskafton. Alla säger man ska glömma och gå vidare men det är inte så lätt efter 57 år. Man kan minnas och glädjas åt de vackra minnen man har, men sorgen är svår vissa dagar. I år är det sommar under påsken undrar om vi får vår i pingst då, det brukar ju alltid bli något bakslag. Soligt och varmt, allt är grönt, startade gräsklipåparen för första gången i år, ja inte för att klippa men för att kolla om den var villig att hjälpa till med att få gräset lite kortare. Den var villig så om en vecka eller så är det dags att prova på riktigt. Nu är det bara en sak som måste göras för att det ska kännas som sommar, städa uterummet. Under vintern är det förråd för fågelmaten, talgoxar och blåmesar hittar in geom att flyga under plasttaket, det innebär att allt där måste tvättas. Utemöblerna står ju där också, en hel dag går åt att göra rent allt och få det fint och beboeligt igen. Ett arbete som jag tar hjälp med av mitt barnbarn Stefan. Skall försöka få det gjort under veckan, för till nästa helg kommer barn, barnbarn och barnbarnsbarn från Danmark på besök, vi ska på konfirmation av mitt yngsta barnbarn Michaela i Uddevalla. Sedan är det bara att vänta på att barnbarnsbarnen kommer i den åldern, men det är ett 10 tal år kvar.

Vår i Sverige

Våren kommer olika snabbt i skilda delar av vårt land. Jag har sett den komma långt eller mindre långt. Jag har under mars- april besökt skilda delar. Har varit i Luleå där var massor med snö, varit i Västerås där tussilagon blommade så dikesrenarna var helt gula. I Falkenberg var det massor med vårblommor i trädgårdarna liksom i Trollhättan. Där är det helt vitt av vitsippor den vackraste tiden på året. Väntar nu på att solens strålar ska göra att alla vänder sig åt samma håll och det stora skådespel det är att från brungrått gräs bli en grön matta med vita blommor överallt. I dag har vädret varit lite si så där, mulet med solstrålar som bryter igenom lite då och då. Vinden iskall så huset blir snabbt utkylt. Är mer påklädd nu än i vinter, jag försöker spara på oljan som jag ska betala i veckan 23 686:- Vill inte använda för mycket, tycker det ska räcka till i vinter. Dessutom tycker jag det är lite bättre med andningen när det är svalt. Sover bättre, men nu ska jag på snarkutredning. De vill veta om jag har andningsuppehåll, eftersom jag lever ensam finns det ingen som vet hur jag sover numera. Sömnapneutredning heter det jag ska genomgå få se vad det visar, vore underbart om man kunde få något som hjälper mot den stora tröttheten. Med tiden får jag veta. Lycklig vår på er alla.

Vårkänslor

Nu är det vår!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag har arit till Bjurum och sett på 14 400 tranor så där 2-3000 svanar, gräsänder, sothönor, grågäss, sädgäss m fl. vadar och sjöfåglar. Det är en fantastisk upplevelse att se alla dessa stora meterhöga fåglar. Om ni bara visste vilken konsert det är dessutom. Mer fåglar än folk i alla fall denna gång. Här hemma 'är det också vår, de första tussilagona har visat sig, hängviden blommar för fullt. Ì dag har jag haft invasion av fåglar. Blåmesar, talgoxar, gråsparv, järnsparv, stjärtmesar, svartmesar, entita, rödhake, steglitz, svarthätta, koltrast, nötväcka, bergfink, bofink, stor hackspett, spillkråka, gröngöling, ringduva kommer inte i håg om det var någon mer art. Är mycket trött och sitter därför vid fönstret och kollar ut , har då möjlighet att se fåglar på två sidor av huset. Ett träs som föll under snötyngden ligger fortfarande ner över en del av gräsmattan och ger ett fullgott skydd för duvhök och sparvhök. Korpen bygger för fullt i granarna på andra sidan och ormvråken jamar i skyn. Så visst är det VÅR

Nyvaken

Ibland känns livet bara hemskt och besvärligt. Man tycker synd om sig själv och gnäller för det minsta. Jag har haft en period nu med trötthet, tänk att sova 36 timmar med undantag av att stiga ur sängen för att öppna dörren åt hunden så hon kunde gå ut och kissa, tur man bor på landet i eget hus så ingen behöver bry sig. Direkt tillbaka till sängen och somna inom de första 30 sekunderna. Försökte se på TV men somnade sittande, har aldrig hänt förut. Jag var helt utslagen och kände mig som att jag aldrig skulle orka gå ut igen. Fick många vänliga ord på fb och det värmde, mina barn var bekymrade för det är inte så här de brukar se och höra mig. Efter de 36 timmarna började jag sakteliga vakna upp igen, känns fortfarande som jag skulle vara nyvaken. Hade lite svårt med andningen också så det är väl något på gång. Nu är jag bara så glad att solen skiner och jag orkar gå runt i huset och plocka lite. Hittar på det som är minst ansträngande, dammsugning och fönsterputs får vänta även om det behövs. Det är det värsta med vårsolen den avslöjar alla dammtussar och man ser hur smutsiga fönstren egentligen är. Hoppas att det är mulet om det kommer gäster. Blev så glad för vid fågelbordet var det många gäster i dag Stenknäck, Domherrar, Grönsiskor,Grönfinkar, Bofinkar, Stjärtmesar, Blåmesar, Talgoxar, Svartmesar, Entitor, Nötväckor, Stora Hackspettar, Koltrastar kanske någon mer som jag glömt. Det är hur trevligt som helst att se alla dessa fåglar virvla runt. Glad vår på er alla.

Vår????????????? NU IGEN

Jag trodde det var vår, men så kom kallgraderna igen, blev inga 7 dygn utan kallgrader och det är - grader i natt också. Kanske kan vi börja räkna i morgon igen. Men månen är på väg mot full så det är nog små chanser. Solen strålade från en klarblå himmel i dag så det var promenadväder kom jag fram till, men usch vad kallt det ar. Såg vindstilla ut men det drog verkligen kalla kårar runt om mig när jag kom en bit neråt vägen. Hade hopats på tussilago men tji fick jag. Kom frysande hem från en mycket kort utflykt. Mina flyttfåglar har anlänt i alla fall, fullt med Bofinkar finns vid fågelbordet och vid vägkanten. Koltrastarnas mängd har också ökat. Mina små vackra stjärtmesar håller på att fylla på sina förråd så de får en bra häckning när det blir dags. Plockade in min första bukett med snödroppar i går, så nu finns det blommor från den egna tomten på bordet. Snön ligger fortfarande över mina gräsmattor, men man ser att det minskar för varje dag. I morgon kommer min son från Danmark hit skall hjälpa till och röja lite av våra ekorrsaker. Har beslutet att nu får det vara slut med att spara bra ha saker. Det blir nog svårt att skiljas från en del men nu skall det bort. Måste ha stöd för att det verkligen skall bli av. Mina båda söner skall köra bort det hela, så jag inte frestas tänka att det där skall nog jag ha kvar tanken. Håll tummarna för att jag klarar av att sluta vara ekorre.

Kurs

Har varit på kurs i Brukarsamverkan här kommer en resumé över kursen

Vi åker till Sånga-Säby för att lära
sen får vi se vart det kan bära.
Brukarmedverkan är forskare och patient
det borde mycket tidigare ha hänt.

Vi är från Astma-allergi och Hjärt och Lung
Reumatikernas roll är tung.
i taxi vi transporterades hit
från olika håll i landet en sista bit

Lunch och därefter kursens start
allt går i i väldig fart.
Professor Christina Opava grunderna tar
en hel lång lista hon för detta har.

Ide, litteratur, medarbetare, forskningsplan och etik
för att utarbeta allt krävs en hel del teknik
Vem skall betala allt det här
det är frågan, om det nånstans bär.

Så var det dags för presentation
Caroline Åkerhielm är det som tar ton
Alla får berätta vem dom är
och varför de alla nu är här.

Vila och rekreation behöver vi sen
ingen tackar nej, vi vill ha de.
Lilla matsalen väntar klockan sju
tre rätters middag vi äter nu.

Soppa, dovhjort, desert med sorbé
en trevlig samvaro får alla att le.
Klockan tjugoett då är dagen slut
sängen väntar med kudden på lut.

Lördagen startar med Pelle kavat
etik han pratar om riktigt parat.
Hur är brukarens förhållningssätt
rollen förutsätts vara rätt.

Pelle han lämnar oss sedan ett tag
kommer tillbaks till oss nästa dag
In kommer yrvädret Hanna
hon gärna länge får stanna.

Att bedöma en forskningsansökan är svårt
inte för lätt och inte för hårt
Titta på mål och syfte man bör
annars ingen på oss längre hör.

Att inte bredvid munnen prata
eller för mycket utåt tjata.
Nina pratar om sekretess
med pondus och med acuratess.

Tre rätters middag åter det är
tur man inte så länge är här.
Trevlig pratstund vi nio har
sedan till rummet åter det bar.

Tankar och undran kring vår uppgift stor
men alla på varandra vi tror.
Tidigare forskningspartnär på besök det är
Margareta och Allan oss mycket lär.

Tackar för vistelsen på Sånga-Säby nu
till alla föreläsare, kursledare och kamrater ju.
Lycka till med allt jobb för alla här
för nu hemåt det för oss bär.

En liten dikt skriven för minnets skull under kursen. Kanske kan ses som en rapport för de som var med. Man kom hem och var korvstoppad på alla sätt, och det tar tid att smälta det hela. Men gott mod hoppas jag kunna påbörja mitt arbete tillsammans med forskare så snart som möjligt. Intresserad men lite bävande inför uppgiften.

Resa med förhinder

Så har man varit till huvudstaden ett par gånger till, en gång på brukarmedverkans möte och en gång för stadgekommitteen och styrelsemöte på Hjärt och Lungsjukas Riksförbund. Den senaste resan blev en riktig flopp. Hämtades av flygtaxi 25 minuter innan den skulle komma. Fick se Trollhättan lite här och där. Taxichauffören måste ha varit nyfiken på hur staden såg ut, för så många omvägar har jag aldrig åkt förut. Varken när jag kör själv eller åker med någon. Kom till flygplatsen, chauffören måste ha varit mer handikappad än jag för när han hämtade mig så fick jag själv lasta in väskan, när jag kom till flygplatsen fick jag ta ur den ur taxin själv. Till pjäsen hör att jag begärt assistans. Kom in, checkade in och var glad åt att komma iväg. Visserligen var planet lite sent för vi skulle starta klockan 9,10 och då hade planet inte landat. ok det blev ju några minuter så det var ju bara en stunds försening, det skulle bli till mötet i Stockholm som startade 10,30. 9,15 startade vi och fick oss en flygtur över Trollhättan, jag fick assistans så allt var bra. Men så landade planet igen, fel på landningsstället. Vi fick gå ur vårt bagage kom tillbaka till ankomsthallen och där satt vi. plötsligt fick vi order om att gå ut och sätta oss i en taxi som skulle ta oss till Landvetter utanför Göteborg, en resa på c:a 12-13 mil. Planet skulle gå 12.50 och då gå till Arlanda. För en gångs skulle hade jag beställt flygtaxi på Bromma för att jag snabbt skulle komma till Kansliet och mitt möte. Den fick avbeställas, men enligt flygbolaget kunde vi få åka taxi från Arlanda till Bromma och så ta en ny taxi där. Det skulle ju försena allt ännu mer så jag avstod. Kom till Kansliet och mitt möte 14.50 . Det var en resa som tog nästan 7,5 timmar från Trollhättan till Stockholm. Mötet hade fortlöpt och jag fick fina rapporter när jag kom så allt löste sig till det bästa. Det enda som var besvärligt det var att min ork och min andning verkligen var slut. Stupade nästan i säng när jag kom till hotellet. Tur jag hade assistans på flyget annars hade jag nog aldrig kommit fram.

Rätt att anmäla

Nu har jag fått svar från Landtingets Ömsesidiga Försäkringsbolag, de har klassat Karl-Eriks död som en orsak av felbehandling. Deras läkare anser som jag att de skulle scannat honom vid olyckan. Det känns bra att jag verkligen orkade kämpa om det här. En liten upprättelse även om jag inte kan få min man tillbaka. Vad jag däremot uppnådde var att belysa vikten av att undersöka en person som fått en tyngd över sig ordentligt, inte bara visa delar av kroppen utan hela människan. Mitt hopp är nu att det här resulterar i att ingen annan behöver få uppleva, det vi upplevt den här tiden och framför allt, att ingen skall avlida på grund av det. Jag kan nu slappna av lite, med vetskapen om att jag gjort vad jag kan, för de som kommer efter. Från socialstyrelsen har jag inte hört något ännu, men det tar väl tid kan jag förstå. Jag är ganska nöjd med att ha fått besked från en instans i alla fall, men hoppas att jag får ett brev från dem också så småningom.

Kallt och isande vind

Trodde det skulle bli vår, men ack vad jag berog mig. Det har inte varit så kallt under hela vinterhalvåret som det varit de sista dagarna. Temometern visar visserligenbara på -6-15 men vinden är belagd med isnålar. Det känns i både hud och luftrör. Så det där med att vara ute har jag fått skippa, det blir mest innesittande. Har i alla fall haft trevligt besök i förra veckan Min son, sonhustru och hennes mor kom på onsdag och var här tills på fredag. De bor i Danmark så det är inte så ofta vi ses. Biljetterna på färjan håller inte den prisklassen så det blir så många resor på året. Bara att åka med färjan kostar c:a 2000 tur och retur. Då kan det inte bli tal om att åka ofta. Jag var över till nyår och räknar inte med att åka förrän tidigast i höst. När de var här kom också dotter och måg samt min andra son med dotter så det var rena släktträffen. Nu väntar jag i alla fall på den där förlösande veckan då 7 dagar ligger över nollstrecket, för då är det vår. Längtar inte minst för att kunna vara ute och få lite sol och med den A-vitaminer. Dessutom känner man sig ganska instängd när det är väder som hämmar en. Väntar också på att höra från socialstyrelsen om min anmälan om felbehandling, hörde att fallet varit uppe på läkarkongressen men än har jag inte fått något svar.
Min KOL är inte snäll nu så jag har beställt tid hos läkaren för att försöka få någon annan medicin den jag har gör ingen nytta nu. Jag skall inte försöka Daxas för den behöver jag inte, har inte särskilt mycket slem. Har bara så svårt att få tillräckligt med luft. Låter som en blåsbälg om jag går lite för fort. Det får bli någon annan sort som vidgar lite bättre. Vi får se vad som händer.

Lite av varje

Jag har varit ute och rest väldigt mycket den sista tiden därför inga nya inslag på bloggen. Har varit i huvudstaden och arbetat med HLR och med Stadgar flera möten har det varit och fler blir det. Stora arbeten som inte får ta för lång tid. Har dessutom varit och gratulerat min lillebror till de 60. Resan därifrån resulterade i en dikeskörning p.g.a att solen står så lågt. Blev helt blind när jag kom upp ur en dal, det var i en kurva som jag fick solen i ögonen och då var ratten vriden så att för mig fortsatte kurvan ner i diket upp på en slänt och ner igen. Polisen kom bara en minut senare på väg till annat jobb en kvinnligbilist stannade också. De fick låna min spade och de grävde sig in i plogkanten men den var för hård så det blev bärgare. Jag med min KOL klarar ju inte ens att försöka gräva. Men så trevliga poliser de har i NORA de var kvar hos mig i 1 och en halv timme tills bärgaren kom. Jag hade änglavakt för varken jag eller hunden kom till skada och det mest otroliga är att det syns inte på bilen heller. Kanske min man fanns med och hjälpte till från ovan.
I dagarna har en ny medicin för KOL lanserats och vi alla som har sjukdomen fått nytt hopp. Men det är ju alltid så att alla tål inte det nya, därför står nu hoppet till andra forskares rön kanske det kommer fler efter, då en dörr öppnats. Det brukar ju vara så att bara någon spräcker skivan så är det lättare att få fram mer. Vi ser framåt med tillförsikt.
Jag är så trött, så trött att jag skulle vilja ligga i sängen en hel vecka. Tror att alla infektioner jag haft de sista månaderna tagit musten ur mig alldeles. Det syns också väldigt tydligt för alla säger: o va du ser trött ut. Skall nog börja med några se på fan piller snart, eller några vitaminer.

Vår?????????????

I dag mår jag egentligen inte bra, har svårt med andningen och trots att jag sover hela nätterna är jag dödstrött. Visste inte hur jag skulle orka ta mig ur sängen i morse. När jag går inne är det ganska bra men jag orkar inte gå mer än 25 m. förrän jag låter som en blåsbälg. Det är jobbigt att andas, om det mest är av astman eller av KOLen vet jag inte. Kanske en kombination av båda. Jag har i alla fall varit ut och rört mig lite, tog bilen till en väninna. Vi skulle göra klart en verksamhetsberättelse för bowlingklubben där hon är ordförande och jag sekreterare. Vi arbetade effektivt och kunde snart sätta oss och ta en kopp kaffe. En liten pratstund hann vi också med. När jag skulle åka hem, det var då allt blev så mycket bättre. Promenaden från hennes ingång till bilen fick gå i sakta mak, Inki ville som tur var nosa sig fram så ingen behövde undra varför jag gick så sakta. Det var vår i luften, det riktigt kändes in i hjärtat, det luktar vår. Dagsmejan gjorde att det droppade sakta från taken. Tänk det gjorde att stämningen inom mig förändrades allt kändes lättare, även om jag lät som en blåsbälg så kändes det lättare. Jag är lycklig över att jag trots min trötthet orkade ta mig ut och få den underbara känslan inom mig. Måste komma ihåg detta nästa gång tröttheten vill ta över.

Klagomuren?????.

Ja året började dåligt och det tycks fortsätta. I dag blev jag utan vatten i mitt hus, varför visste jag ju inte. Svårt med vattenbrist när man inte ens har några grannar att låna av. Inget fungerar, toaletten blir oanvändbar. Hunden hade inte ens vatten. Jag kan dricka kolsyrat vatten men hon vill inte ha det. Ringde sonen, han hade lånebil så han kom hit och vi fick i gång vattnet igen. Men nu finns det vatten i dunkar i fall något krånglar igen. Fick skippa min handgymnastik i dag tack vare det här och det var inte bra. Känns faktiskt som det hjälper lite mot det onda, inte bara den dagen utan hela tiden. Nu får jag känna hur det blir när jag missat och inte får gympan förrän på torsdag. Mina antibiotikakurer håller jag fortfarande på med så jag lever snart på tabletter. Mitt i all bedrövelse fick jag ett mail som verkligen var tänkvärt, här kommer det. Läs och begrunda:
Det handlar om en 92 årig man. Alltid välklädd, perfekt rakad och kammad enligt senaste stuket redan klockan 8 om morgonen. Detta trots att han knappt har ledsyn.
I dag flyttade han till ålderdomshemmet.
Hans 70 åriga fru gick nyligen bort och detta gjorde flytten nödvändig.
Efter flera timmars tålmodig väntan i receptionen log han varmt när de berättade att hans rum var färdigt.
När han manövrerade sin rullator mot hissen gavs han en visuell beskrivning om hur hans rum såg ut, inklusive detaljer om gardiner och utsmyckning.
"Jag älskar det" sade han med samma entusiasm som en åttaåring som just fått en valp. Men du har ju inte sett det än försökte man......
Det har inte med rummet att göra. Lycka är något man kan bestämma i förväg. Om jag gillar rummet beror inte på hur möblerna ser ut och är placerade--- det beror på min inställning. Jag hade redan bestämt mig att älska rummet. Min lycka är ett beslut som jag tar varje morgon. Jag har ett val.
Jag kan ligga kvar i sängen och klaga över alla mina kroppsdelar som fungerar dåligt eller inte fungerar alls-------eller ta mig ur sängen och vara tacksam över de delar som fortfarande fungerar.
Varje ny dag är en gåva och så länge som jag kan öppna mina ögon skall jag fokusera på den dagen och njuta av alla fina minnen jag har och fylla den med nya.
Ålderdomen är som minnenas bankkonto. Du plockar ut de minnen som du lagt in under din livstid.
Så mitt råd till dig är att fylla varje dag med goda minnen i ditt minnesbankkonto. Jag fortsätter att sätta in mitt.
Några enkla råd som leder till lycka
1. BEFRIA DITT HJÄRTA FRÅN HAT
2. BEFRIA DITT SINNE FRÅN BEKYMMER
3. LEV ENKELT
4. GE MER
5. FÖRVÄNTA DIG MINDRE
Tänkvärda ord som fick mig att ändra mina tankar i positiv riktning

Klagomuren?????.

Ingen bra början

Nytt år nya förväntningar och hopp om att det nya blir bättre. Det sprack på en gång, sämre början kan man knappast få. Jo jag hade ju kunnat bli sjuk igen det hade varit värre. Mina händer är inte vad de borde vara, min KOL inte heller. Astman blommar just nu och min högra arm fungerar dåligt. Annars är det bara de vanliga krämporna som kallar på uppmärksamhet. Mitt i allt blir min hund sjuk, mitt enda sällskap.
Töväder ute bra tyckte jag då försvinner snön. Men det blev till katastrof i stället, ja det är väl att ta i, men det gjorde i alla fall att jag rasade ner i avgrunden och tyckte livet var meningslöst. Jag låg på sängen och tyckte plötsligt att det plaskade av vatten inne. Kollar vid fönstret där rinner vatten in, smältvattnet från hängrännorna, som är fulla av is, rinner bakåt och in i mellanväggen och ut i fönstret. Ringer min son som kommer och gör en konstruktion med hängränna inomhus som går ner i en hink. Det behövdes trä, tape, snören och aluminiumfolie. Hinkar naturligtvis, mentack vare detta så fick jag samlat in minst20 liter vatten som kom i hink i stället för på sovrumsgolvet. Glad i hågen körde jag hem Magnus för nu var det inte kris utan det som skulle göras kunde man göra senare.
När jag kom hem kam jag underfund med att jag behövde inte vattna mina blommor i köksfönstret för det rann in där också. Blommorna fick byta plats med ett antal plastlådor som kunde ta emot vattnet. Nu var jag helt slut psykiskt det blev för mycket Men tack var alla fina och uppskattande ord jag fick från vänner på fb så har jag klarat att ta mig upp igen. Jag trodde inte jag hade så många som brydde sig och tröstade Tack alla ännu en gång. Hoppas jag kan återgälda det någon gång när i behöver uppmuntran

2011 nytt år

Ja nu gäller det att komma ihåg det nya årtalet, tar ett tag innan hjärnan accepterat det fullt och fast.
Har nu kommit över det mesta av helger som kan innebära svåra minnen. Den som är värst återstår, för just påskafton avled min man. Jag har passerat förlovningsdag, bröllopsdag och födelsedag två av våra barns födelsedagar ett barns är kvar och den svåraste är dödsdagen. Men med god hjälp av mina kära skall det nog gå det också.
Just i dag är en av de svårare, så mycket tårar som rinner trodde jag inte fanns. Jag är väl slut i kroppen också KOLen är inte bra har dessutom haft flera astmaanfall under de sista 10 dagarna. Det är ju allmäntillståndet som är dåligt och då blir allt sämre både fysiskt och psykiskt. Jag har en massa att syssla med så arbete saknas inte, men det är svårt att koncentrera sig mitt i tårflödet.
Vädret gör att man blir sittade inne lite för mycket tror jag, snö, regn, blåst och varierande temperatur gör att reumatismen blir sämre också. Väntar nu på vår och värme, men det är långt dit. Får trösta mig med att mina grannar, de vilda djuren och fåglarna finns utanför knuten vilket väder det än är. Tycker lite synd om våra fyrfotingar, de går i snön upp till magen och kan med möda ta sig igenom drivorna. Gör nu ett försök att spara och publicera, den här apparaten gör som den vill.