Tänk vilken underbar känsla det är att åter kunna andas, utan att anstänga sig. I dag har vi regn och det behövs. Nu behöver jag bara vattna mina tomater och mitt fikonträd. Allt annat vattnar vår Herre. Inki gillar inte regnet men när hon väl kommit ut så är det inte så illa. Har lyckats göra undan en del pappersarbete under ett pat dagar. Detkänns bra att ha ett nästan tomt skrivbord framför sig.
Skall nu fortsätta skriva på min självbiografi, mina barn skall få den sóm ettt minne om hur det var på den tiden jag var liten. Känna förundran över hur man kunde klara sig utan både radio, TV och framför allt dator och mobiltelefoner.
När jag ser mina barnbarn och deras användning av mobilen kan man undra. Jag var ute och åkte med mitt yngsta barnbarn 14 år om14 dagar, hon fick 350 SMS och sände 300 själv under 36 timmar. Dessutom hade hon dator med sig och chattade flitigt, kan inte förstå hur man hinner något annat. Men man är väl gammal och förlegad.
1 kommentar:
Kommer ihåg när mina vuxna barnbarn var mindre kunde de inte förstå att det funnits en tid utan TV. Hur gammal var deras mormor?! /Kram
Skicka en kommentar